Rasar mot nya filmen
Publicerad 2012-11-14
Toppsossarna efter att Palme pekas ut som sexköpare i ’Call girl’
Mårten Palme hotar med stämning.
Och nu rasar tunga socialdemokrater mot filmen ”Call girl”.
– Jag är bedrövad över att Olof från sin himmel ska behöva iaktta hur man fortsätter att smutskasta honom efter hans död, säger Thage G Peterson, en av Palmes närmaste vänner.
Mikael Marcimains långfilmsdebut fick efter premiären i helgen högt betyg, som film betraktad. När det gäller framställningen av politikern i manuset går meningarna däremot isär.
Mårten Palme hävdade, långt innan filmen premiärvisades, att den som porträtteras i filmen tveklöst är Olof Palme och att han dessutom anklagas för att ha betalat för sex med en minderårig.
Säger att det är fiktion
Både regissören och manusförfattaren Marietta von Hausswolf von Baumgarten har tillbakavisat kritiken med argumentet att filmen är ren fiktion.
Men flera före detta socialdemokratiska toppnamn som Aftonbladet talat med anser att filmens enda syfte är förtal.
Kjell-Olof Feldt, handelsminister i Olof Palmes första ministär 1970–1975 och senare finansminister, tänker inte se filmen, berättar han.
– Jag är ingen expert på yttrandefrihetsfrågor, men jag förstår inte varför de gjort vad de gjort. Rent moraliskt. Jag förstår Mårtens reaktion.
Vill inte se den
En annan tung socialdemokrat som vänder sig mot filmens tvetydighet är Anna-Greta Leijon som var biträdande arbetsmarknadsminister i regeringen Palme och senare arbetsmarknads- samt justitieminister.
– Jag tänker inte se den, på grund av allt jag läst om den. Det är min enda kommentar, säger hon.
Thage G Peterson arbetade nära Olof Palme under 15 år, som statssekreterare, samordningsminister och industriminister.
Partivännen har i medier berättat om deras djupa vänskap och om långa, mänskliga samtal i hans arbetsrum i Nacka. Palme brukade sitta i en svart läderfåtölj, äta leverpastejmackor, dricka mjölk och avhandla politikens stora frågor innan han somnade på soffan.
I samma arbetsrum tog Thage G Peterson natten mot den 1 mars 1986 emot budet att hans vän hade mördats.
Även Peterson är starkt kritisk till ”Call girl”.
– Jag ämnar inte se filmen. När jag går på film vill jag se kvalitetsfilmer. Man beskriver 70-talet som att Sverige och ministrarna var ett skandalsällskap. Jag levde med lögnerna och förtalet av Palme under hela hans politiska liv och det får räcka för mig.
Många rykten
I går kväll var Thage G Peterson inbjuden av Jönköpings arbetarekommun att tala inför visningen av en annan film, dokumentären om Olof Palme.
– Dokumentären är ett historiskt dokument som inte förtiger problemen i Sverige, men visar respekt för socialdemokratins insatser. ”Call girl”, å andra sidan, tycks trampa på de insatserna.
Varför tror du att Palme var utsatt för olika ryktesspridningar?
– Det är en oerhört väsentlig fråga som jag levt med i alla år. Det var allt från att han var narkoman och spion för Sovjetunionen och inte umgicks med sina barn.
Har inte bestämt sig
Enligt Peterson var näringslivet den tyngsta ryktesspridaren.
– Jag begrep det aldrig, men jag har en dröm – att forskare och seriösa journalister skulle få fram sanningen om varför man förtalade Sveriges statsminister så ohyggligt som man gjorde.
Mårten Palme har ännu inte sett ”Call girl”, men planerar att göra det snart.
Enligt honom är det aktuellt att polisanmäla upphovsmännen bakom filmen.
– Pekas han utan grund ut som sexköpare av minderårig är det ett brott. Det är min ståndpunkt och den är oförändrad. Men jag måste se filmen innan jag bestämmer mig.
Aftonbladet har förgäves sökt Mikael Marcimain för en kommentar.
Lennart Geijer utpekad som sexköpare
1976: Den så kallade bordellmamman Doris Hopp grips av Stockholmspolisen, misstänkt för koppleri.
Polisen hade under en längre tid spanat på den aktuella bordellen och kunde konstatera att flera kända politiker fanns bland kunderna.
1977: Dagens Nyheter publicerar en artikel där det hävdas att Carl Persson, dåvarande rikspolischef, har lämnat uppgifter till Olof Palme om att dåvarande justitieminister Lennart Geijer misstänks ha besökt prostituerade. Geijer kan enligt dokumentet utgöra en säkerhetsrisk.
DN har inte tillgång till själva promemorian, utan förlitar sig på sin källa Leif GW Persson, då kriminolog på Rikspolisstyrelsen.
Olof Palme blånekar och tidningen tvingas gå ut och dementera uppgifterna samt betala 50 000 kronor i skadestånd till Geijer.
1978: Diskussionen blossar upp igen efter att Doris Hopp intervjuats i ett tv-program tillsammans med några av de prostituerade kvinnorna. En riksdagsledamot kräver att dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin ska lämna ut promemorian. Palme erkänner senare att han fått en promemoria, men att han inte tyckte att innehållet var trovärdigt, och därför aldrig diarieförde den. ”Snus är snus och strunt är strunt, om än i polisiära promemorior”, säger han i en avslutande replik.
1991: Hemligstämpeln på promemorian hävs. Det visar sig att DN i allt väsentligt haft rätt i sin ursprungliga artikel, samt att Palme ljugit inför riksdagen.
Det här är ”Call girl”
Det är valår 1976. Sexklubbarna får kunder från det närliggande regeringskansliet. Unga Iris rekryteras som så kallad call girl från en ungdomsvårdsskola och blir prostituerad åt maktens män. I centrum finns bordellmamman Dagmar Glans (Pernilla August) och i filmen köper Sveriges statsminister sex av en av de minderåriga flickorna.
TT Spektra uppmärksammade i en artikel att den fiktive regeringschefen har ett flertal likheter med Olof Palme. Regissören Mikael Marcimain säger att debattens fokus om filmen har hamnat fel på förhand och att den inte handlar om Olof Palme.