Pappan, polisen, socialtjänsten – ingen gjorde fel
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-24
”Jag ser inga tecken på tvivel, ånger eller självkritik”.
D?en 50-årige trebarnspappan i Rödeby är släppt ur häktet och fallet kan avslutas, utan att någon straffas.
Inte mannen – för när han lyfte hagelgeväret led han av en allvarlig psykisk störning.
Inte polisen – som visste att familjen terroriserades.
Inte socialförvaltningen – som skulle hjälpa den utpekade ledaren i tonårsgänget.
En tonårspojke dog den 6 oktober, och alla har gjort rätt eller åtminstone efter bästa förmåga.
Till sommaren kan ärendet arkiveras. Så är redan fallet med den särskilda utredningen av polisens arbete i Rödeby. Åklagare Jörgen Lindberg (som utredde) letade dock fram en kopia i sin dator som jag läste förra veckan, och samtidigt med det även socialförvaltningens elvasidiga sammanfattning.
Socialtjänsten har ägnat fyra månader åt att kartlägga vad som gjorts och inte gjorts i Rödeby, och jag tvivlar inte på att socionomer och fältassistenter följt regelboken. Det är också vad socialnämnden kom fram till.
Lika oantastligt rediga, plikttrogna och lojala med sina föreskrifter har polisen varit. Säkert är det så.
Jag ser inga tecken på tvivel, ånger eller självkritik.
Jag ser däremot flera försök att peka på varandra.
Socialtjänsten trycker på att de inte kunde ana, att polisen faktiskt bara informerat om en enda av de fem polisanmälningarna om terrorn mot Rödebyfamiljen.
Medan åklagare Lindberg påminner om att det är socialtjänsten som har ansvaret för minderåriga brottslingar. När skotten föll i Rödeby hade 17-åringen anmälts för våldsbrott mot sin egen familj, placerats på behandlingshem varifrån han slängdes ut. Lindberg skriver att det ”uppenbarligen lämnades till föräldrarna att själva lösa X:s problem och boende”.
Jag ringer Lindberg och frågar om hans avsikt är att kritisera socialtjänsten.
– Det kan man nog tolka det som, svarar han.
Båda utredningarna uppehåller sig vid familjens uppträdande, trots att det inte är familjens agerande som i och för sig ska utredas.
Familjen sa inte ifrån på rätt sätt.
Den har ”inte lyckats beskriva sin situation på ett sådant sätt att omvärlden uppfattade att de hade det svårt”, med socialtjänstens formulering.
Hur skulle familjen ha gjort i stället? Ingen vill svara på det.
Rödebyfamiljen ringde polisen gång på gång. När jag frågar åklagare Lindberg om han tycker att det var för lite med fem polisanmälningar svarar han:
– Det kan hända att jag har åsikter om det, men jag torgför dem inte.
När rättegången i Rödebymålet avslutades i går beslutade tingsrätten att släppa 50-åringen, vilket är en signal om att han kommer att frias.
Den 7 maj faller dom. Länsstyrelsen ska granska socialtjänstens utredning.
En Karlskronafamilj, den döde pojkens föräldrar och syskon, måste fortsätta hålla sig flytande.
Formellt är saken utredd. Jag tror inte att alla i Karlskrona är missnöjda med det.
– Det har ju hänt, säger Walla Karlsson (s), ledamot av socialnämnden.
Sedan måste vi kunna gå vidare.