”Efter det här skriver jag upp mig direkt”
Publicerad 2013-07-17
Zandra Lundberg har hört Martha Ehlins Sommar
Martha Ehlin fick ett val.
Leva resten av livet med cellgifter eller byta ut fem organ.
Hon tog risken – och vann livet.
Martha Ehlin försöker förklara.
Hon beskriver känslorna.
Förtvivlan, hopp, sorg, ilska, maktlöshet.
Men hon vet samtidigt att ingen som har stått på en lista över organtransplantationer kan förstå exakt vad det är hon har gått igenom.
Tänk dig själv att gå omkring och vänta på samtalet.
Om en minut, om tre månader, om ett år kan de ringa och berätta att du kommer att få leva.
Ditt hopp innebär att en annan människas liv har slocknat.
Martha Ehlin har inte blivit vald till ”Sommar”-värd för att hon har synts i tv-rutan eller för att hon har en lång politisk karriär bakom sig.
Hon har blivit framröstad av lyssnarna för att hon har en fantastisk historia att berätta.
Och som hon berättar den.
Med lugn och sansad röst tar hon lyssnarna igenom de senaste fem åren.
Från att, som så många andra 30-åringar, ha planerat husbyggen, barn och New York-resor – till cancerbeskedet och till valet.
Valet att leva resten av livet med cellgifter eller byta ut fem organ.
Martha såg att möjligheterna, hoppet fanns med en transplantation.
Sedan följer den absurda väntan. Nio månader tar det innan hon får samtalet.
Hennes första reaktion är ”skojar ni med mig?”.
Och här tar en annan kamp vid. För att transplantera fem organ är inget som görs i en handvändning, direkt.
Martha beskriver hur hon drygt fyra månader efter operationen ställer sig framför spegeln och ser en 100-årig kvinna stirra tillbaka på henne. Kroppen är utmärglad och ärrad, håret är bara små tussar på huvudet.
Men inombords gror hoppet.
Och hon reser sig sakta men säkert och skildrar för lyssnarna hur hon vinner tillbaka livet.
Ett av Marthas mål är numera att sprida vetskapen kring organdonation och att göra väntelistorna kortare.
Och jag kan säga en sak med säkerhet.
Efter det här Sommarpratet skriver jag upp mig direkt.