Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Gör allt - men är chanslös mot Merkel

Uppdaterad 2013-09-20 | Publicerad 2013-09-19

BERLIN. Problem-Peer valspurtar genom att jogga de få stegen upp till podiet.

Men under resten av valmötet går han runt i en cirkel kring talarstolen.

Vilket väl sammanfattar hans läge. Hur han än gör har han ingen chans att slå Angela Merkel.

– Mina damer och herrar, säger Peer Steinbrück, socialdemokrat. Jag vill bli Tysklands förbundskansler.

Alla de tusentals som lyssnar den här kyliga kvällen vid Alexanderplatz i Berlin vet att det förmodligen är mer av en dröm än en realistisk förhoppning. Inte ens Steinbrück själva verkar tro på sina ord. Det finns en tvekan i hans röst.

Vilket inte är så konstigt. Steinbrück har själv ryckt undan mattan för sin kandidatur genom att utesluta ett regeringssamarbete med Die Linke, Vänstern, dominerat av Östtysklands gammelkommunister.

Med deras tio procent har han en chans att slå Merkel. Utan dem är han chanslös.

Desperat drag

Steinbrück har prövat allt för att få väljarna att uppmärksamma honom, Att ge honom en chans.

Ett sista desperat drag var att låta sig fotograferas för ett omslagsfoto i ett veckomagasin ståendes med halvöppen mun och med ena handens långfinger i en obscen gest. Det var vågat. En gambling.

Vem var det han gav fingret?

Merkel? Väljarna?

När Steinbrücks medarbetare fick se bilden ville de stoppa publiceringen men kanslerkandidaten ingrep personligen och gav klartecken. Han tyckte bilden på ett bra sätt överenstämde med hans linje att tala klarspråk.

Bilden upprörde många, roade ännu fler men verkar inte ha genererat några nya röster. Inte heller något ras.

Steinbrück ligger och guppar hjälplöst på sina 25 procent.

Men utåt kan han inte gärna ge upp. Mirakel kan trots allt inträffa. Nu återstår mindre än 72 timmar tills vallokalerna stänger på söndag och Steinbrück kör på ända in i kaklet.

Signerar idolbilder

Kvällen till ära får han hjälp av två andra i dubbel bemärkelse tungviktare inom SPD. Sigmar Gabriel och Frank-Walter Steinmeier. Medan de talar om "en sovande Merkel" sitter Steinbrück och signerar idolbilder av sig själv medan livvakterna oroligt försöker hindra beundrarna från att komma för nära.

Väl i talarstolen har han lagt bort sin vanligen högljudda stil för en mer lågmäld och ansvarsfull röst.

– Det är ni som bestämmer, säger Stenbrück och låter blicken svepa över horden av åhörare. Ni bestämmer. Inte opinionsinstituten eller experterna.

Applåder. En ensam röd SPD-ballong stiger mot den grå himlen.

Medan Merkel aldrig ens nämner hans namn i sina tal ägnar Steinbrück åtskillig tid åt att förlöjliga henne.

– Har hon gjort något åt pensionerna, undrar han retoriskt med vänsterhanden i fickan och den högra runt den sladdlösa mikrofonen.

– Har hon gjort något åt de usla vägarna? Har hon gjort något för att förbättra utbildningen?

Efter varje fråga ropar publiken "Neeejjjj".

– Precis det svar jag ville ha, säger Steinbrück och få skrattarna på sin sida.

Retoriskt är han en skicklig politiker. Inte olik Göran Persson.

Men han är vad amerikanerna brukar kalla en "loose canon". En som kan häva ur sig vilka grodor som helst.

Hotat invadera Schweiz

I valrörelsen har arbetarkandidaten Steinbrück berättat att han aldrig dricker några viner som kostar mindre än hundra kronor. Att han tycker kanslerjobbet är alldeles för dåligt betalt. Han har hotat invadera Schweiz med "kavalleriet" om de inte lämnar ut namnen på de tyskar som har hemliga nummerkonton i landet.

Ibland är han för frispråkig för sitt eget bästa. Därav öknamnet Problem-Peer.

Förstagångsväljaren Marlon Luis, 20, väntar ändå några timmar för att få en skymt av kanslerkandidaten.

– Jag har aldrig varit på något politiskt möte förr. Det ska bli kul att höra honom.

Snart kryper det dock fram att Luis i jeans och orange hoodtröja inte har en tanke på att lägga sin röst på Steinbrück. Precis som många andra tyskar litar han på Merkel.

– Ingen annan än Merkel hade klarat krisen så bra, säger han. Om Steinbrück tar över är jag rädd att det blir kaos.

Men ingen kan ta ifrån SPD-kandidaten att han satt färg på en i övrigt rätt avslagen valrörelse.