Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Så kollapsade muren

Publicerad 2014-11-09

Wolfgang Hansson berättar historien om diktaturens kollaps för 25 år sedan

Det är bara 25 år sedan det löpte en järnridå rakt genom Europa.

Europa var uppdelat i två läger, kapitalistiska stater med personlig frihet och kommunistiska diktaturer.

Så trodde nog de flesta att det skulle förbli för ­alltid.

Ända till kvällen den 9 november då en slarvig formulering på en presskonferens ändrade historiens gång.

VAR PÅ PLATS Wolfgang Hansson med en bit av den rivna Berlinmuren den 10 november 1989.

Günther Schabowski, partisekreterare i DDR:s kommunistparti, har hunnit till slutet på sin pressträff på Mohrenstrasse i Östberlin med anledning av att partiledningen hållit krismöte. Vi journalister är på väg att ­resa oss upp och gå när han höjer en hand och säger.

– En liten sak till bara.

Schabowski redogör för nya reseregler som innebär att alla östtyskar ska kunna resa över till väst i obegränsad omfattning. En åtgärd som kommunistpartiet hoppas ska få stopp på de folkliga protesterna och den flyktingström till väst som plågat regimen sedan sommaren 1989.

Någon undrar när dessa nya regler ska börja gälla. Schabowski famlar bland sina papper men hittar inte vad han söker. Ändå svarar han.

”Börjar gälla genast”

– Vad jag förstår ska de börja gälla genast. Ab sofort.

Några timmar senare är det kaos vid gränsövergångarna vid Berlinmuren. Tusentals människor har hört Schabowskis ord på kvällsnyheterna och nu vill de över till Västberlin. De ­viftar med sina id-kort och ropar i talkörer ”Öppna gränsen”.

Skjuter för att döda

Det är en potentiellt farlig situation. Gränssoldaterna är tungt beväpnade och har normalt order att skjuta för att döda om någon försöker ta sig över. 136 människor har redan mist livet i sina försök att fly över ­muren sedan den byggdes i augusti 1961 som ett sätt för det kommunistiska systemet att hindra framförallt välutbildade att fly till väst.

Befälen ringer alltmer desperat från vaktkuren för att få besked från någon ansvarig. Ingen går att nå.

Till slut fattar ett befäl beslutet på egen hand. Bommen öppnas och en massiv ström av människor väller över till andra sidan.

Själv står jag inklämd bland en jättehop av östtyskar vid Checkpoint Charlie, den klassiska gränsövergången där spioner utväxlades under kalla kriget. Det räcker att titta på deras ansikten för att förstå att det är en historisk händelse vi är med om. De utstrålar en galen glädje kombinerad med ett oförstående uttryck av chock. De kan inte tro att vad de just är med om är sant.

I 29 år har de varit inspärrade i sitt eget land. De har levt under ständig övervakning av säkerhetspolisen Stasi som till och med kräver att äkta makar ska spionera på varandra och rapportera minsta misstanke om illojalitet mot den socialistiska staten. Nu öppnas portarna till friheten på vid gavel.

På andra sidan tar västtyskar emot med champagneknallar och kramar. Öst- och västtyskar kastar sig i armarna på varandra. Det blir en natt av förbrödring.

Men det var inte alls så här regimen tänkt sig att gränsöppningen skulle gå till. Den skulle ha skett under kontrollerade förhållanden. Schabowski hade inte fått med sig alla papper till presskonferensen. När han sa ”genast” var det närmast en gissning från hans sida.

Så kom det sig att Berlinmuren öppnades av misstag den 9 november 1989.

Återvände hem till öst

Efter att under natten ha gått runt och storögt tittat på lyxen i skyltfönstren på paradgatan Kurfürstendamm i Västberlin återvände majoriteten av östtyskarna till sina hem i Östberlin.

Kommunistpartiet kände att de ridit ut stormen. Nu när östtyskarna fick resa till väst var förtroendekrisen över, trodde de.

Men folket var inte nöjda. Istället fortsatte de att demonstrera i större massor än tidigare. Kommunistchefen var tvungen att avgå och en process mot Tysklands återförening påbörjades. Mindre än ett år efter murens fall var Tyskland återförenat.

Inspirerade av östtyskarna började människor i Sovjetunionens övriga satellitstater i Östeuropa också att demonstrera hösten 1989. På några månader föll kommunistregimerna i Tjeckoslovakien och Rumänien. Tidigare har Polen och Ungern gått samma väg. Bortsett från Rumänien går hela processen märkvärdigt oblodigt till.

Gorbatjov vägrade skicka militär

Några årtionden tidigare hade Sovjetunionen skickat in sina stridsvagnar för att stoppa liknande revolter i Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968. Den här gången vägrade ledaren Michail Gorbatjov att med våld rädda kommunistregimerna.

Förmodligen begrep han inte då att han snart själv skulle bli ett offer för samma förändringens krafter.

Han hade personligen gläntat på dörren genom att förorda reformer av det kommunistiska systemet som befann sig i svår kris.

Gorbatjovs två ledord var glasnost och perestrojka. Med hjälp av ökad frihet och ekonomiska reformer skulle kommunistpartiet kunna hålla kvar makten. Men omfattande korruption, sjunkande oljepriser och folkets törst efter frihet satte grus i maskineriet.

Två år efter murens fall kollapsade Sovjetunionen. Av de forna Sovjetrepublikerna blev det 15 självständiga stater. Kampen om världsherravälde mellan världens två supermakter, USA och Sovjetunionen, var över liksom den ideologiska kampen mellan kommunism och kapitalism. Den senare vann på total knock-out.

En framtid med fred och välstånd

All denna plötsliga glädje och harmoni ledde till känslan av att Europa och världen gick mot en framtid av fred och välstånd. Försvar rustades ner och samarbete och handel blev den nya trenden.

Men alla var inte nöjda.

Östländerna har drabbats hårt

Omställningen var svår för många av invånarna i de forna kommuniststaterna. Deras industrier kunde inte konkurrera med de i väst. Massnedläggningar av fabriker följde. Hundratusentals människor blev arbetslösa. Plötsligt saknade många det gamla systemet som garanterat arbete och en viss trygghet.

Trots tusentals miljarder i ekonomisk hjälp – den så kallade solidaritetsskatten betalas fortfarande ut till öst -finns det fortfarande en osynlig mur mellan västra och östra Tyskland. En arbetare i öst har 20 procent mindre i lön. Arbetslösheten är nästan den dubbla. Mentaliteten är fortfarande annorlunda än i väst.

Kommunisterna går framåt

Nostalgi, missnöje och förträngda minnen gör att kommunistpartiet nu gör comeback i östra Tyskland. Delstaten Thüringen leds inom kort av Die Linke, partiet som en gång i tiden hette SED och var DDR:s statsbärande kommunistparti. Die Linke är nästan lika pestsmittade i Tyskland som Sverigedemokraterna är här. Fram till nu vill säga.

Ryssland fick bistånd av USA

Hårdast av alla drabbades Ryssland av kommunismens fall. Från att ha varit en supermakt hamnade denna stolta nation på ruinhögen. Den ryska krigsmakten som varit så fruktad skrumpnade ihop till ingenting. Staten hade inte ens råd att betala ut löner.

USA gick in med bistånd för att se till att landets kärnvapen inte kom i orätta händer.

Några få driftiga och smarta ryssar blev snuskigt rika när statens tillgångar privatiserades. Det var rena vilda västern.

Putin var i Berlin 1989

Ryssland var förödmjukat. USA ensam herre på täppan.

Då klev Vladimir Putin in på scenen. 1999 en helt okänd KGB-agent som varit stationerad hos de ryska trupperna i DDR när muren rasade. Han fick hjälp av stigande gas- och oljepriser att återuppbygga den ryska ekonomin och även Rysslands försvar.

De forna sovjetiska satellitstaterna insåg före någon annan att Ryssland inte för alltid skulle förbli försvagat. De hade bråttom att bli medlemmar av Nato och EU trots att USA lovat Ryssland att gå försiktigt fram med Natos utvidgning.

När även forna Sovjetrepubliker, vid sidan av Baltikum, började flirta med Nato satte Putin ner foten. Så nära Rysslands gräns ville han inte ha en fientlig militärallians.

Invasionen i Georgien 2008 förebådade vad som sedan hände i Ukraina 2014 då Ryssland annekterade Krim och invaderade östra Ukraina.

Ur förnedringen efter Sovjetunionens kollaps föddes en revanschism i Ryssland. Putins uttalade mål är att återupprätta Ryssland som stormakt. För det verkar han ha det ryska folkets stöd.

Ett nytt sorts kallt krig

Försvarskostnaderna ökar snabbare i Ryssland än i något annat land även om USA lägger sju gånger så mycket pengar totalt på försvaret.

Ett kvartssekel efter Berlinmurens fall ser vi ut att vara på väg mot ett nytt sorts kallt krig där Ryssland står mot USA och övriga Västvärlden. Hur det kommer att sluta är för tidigt att säga.

Det känns overkligt att nya murar skulle byggas i Europa för att skilja länder åt. Men som saker och ting utvecklas kanske man inte ska vara för säker. Det är trots allt bara 25 år sedan Järnridån revs.