Hon har moralisk rätt till hundratals miljoner

Tre välklädda jurister i sal 5 i Svea hovrätt ägnade måndagen åt att fördjupa sig i frågan ”nedsättning och återgång av gåva.”

Det var mer intressant än vad ni kanske tror, då den rörde sig om huruvida Lukas Bonniers oäkta dotter ska ha rätt till ett arv på hundratals miljoner kronor och ett inflytande som rubbar maktbalansen i en släkt vars göranden och låtanden påverkar oss alla.

På åhörarbänkarna i detta ovala rum satt 14 personer, däribland förläggaren Svante Weyler, två författare som skriver varsin bok om familjen Bonnier och tre journalister.

Samt Anna Toss, hennes man och tre av parets fyra barn. Hon är 50 år gammal och resultatet av en kort romans mellan Lukas Bonnier (tidningskungen som gav oss Dagens Industri, Veckans affärer och Fantomen) och Margareta Toss, vid den tiden chefredaktör på Kamratposten.

Under sin livstid skänkte Lukas Bonnier i princip hela sin för­mögenhet i form av andelar i kon­cernen i gåvor till de fem barn han fick inom två äkten­skap samt till barnbarn.

Toss får för all del sin del av arvet efter sin far, patriarken lämnade efter sig i samman ­ hanget modesta åtta miljoner, men har i övrigt lämnats lottlös.

Hon stämde sina halv­syskon, för­lorade i tings­rätten och förde i går en andra och sista strid. Om detta argumenterade hennes advokat Olof Torén länge och detaljrikt.

Det fanns ”en tydlig arvs­rätts­lig aspekt” i Lukas Bonniers giv­mild­het, i ett dokument pratades det uttryckligen om ”förskott på arv”. Advokaten läste ur gammal korre­spondens författad på ålder­dom­lig svenska.

Det lät övertygande. Den gamle, avliden 2006, verkar ha haft fullt sjå med att skänka bort andelar för att undvika skatt och se till att familjen inte förlorade kontrollen över imperiet.

Advokaten hänvisa­de till lagen, ärvdabalk­en, och påpekade att stora gåvor är att betra­k­ta som förskott på arv.

Men även släktens två advokater kom väl för­beredda. En av dem, Rolf Andersson, talade med stora gester om släktens ”liberala och judiska traditioner”, för­klarade att koncernen alltid har gått i arv på detta sätt och var mycket tydlig på en central punkt:

”Utomäktenskapliga barn hölls utanför den nära sammanhållningen i familjen”.

Så är det. Släkten vimlar av bastarder, men maktgubbarna har varit ytterligt noga med att inte släppa in dem i finrummen. Toss är den första att ta strid.

Advokat Börje Samuelsson, som företräder Toss halvbroder Jonas Bonnier, vd på Bonniers AB och mest känd för att ha gjort värdelösa affärer i USA, hävdade att lagen i själva verket föreskriver att människor har rätt att göra vad de vill med sina tillgångar under livet utan att det ska ses som testamente. Och att en del av tillgångarna för övrigt skänktes innan dottern ens var född.

Han suckade, förklarade att ”Bonniers syn på utomäktenskap­liga barn kan förefalla vara föga progressiv” och dök sedan ner i paragrafer igen.

Toss, vardagligt klädd i grön tröja och svarta byxor, lyssnade spänt. Antecknade ibland, viskade då och då med sin familj.

Förhandlingen var över vid 15-tiden. Dom meddelas om fyra veckor.

Det hade börjat blåsa kraftigt över Riddar- fjärden och jag lämnade domstolen och tänkte att oavsett vad juridiken kommer fram till så hade i en anständigare värld denna snuskigt rika familj för länge sedan gett Lukas Bonniers dotter ett betydande antal av de miljoner hon har moralisk rätt till.