Sara, 33, flydde från familjen i Dubai: ”Min frihet togs ifrån mig”
Uppdaterad 2019-12-30 | Publicerad 2019-12-29
DUBAI/LONDON. Hon tilläts se världen, men fick inte vara en del av den.
När hennes frihet som kvinna blev allt mer begränsad bestämde sig Sara, 33, för att lämna familjen och sitt hemland. För gott.
– Många ser Dubai som en välkomnande plats, full av frihet, men de vet inte att många kvinnor är fångna i sina egna hem, säger hon.
Hon följer den långsamma strömmen av människor i den trånga korridoren på flygplatsen. Hennes första steg på brittisk mark med sin nyblivna man vid sin sida. Den sju timmar långa flygresan från Dubai har varit en känslomässig berg- och dalbana. Nu finns ingen återvändo.
På väg till ankomsthallen tar hon upp mobilen och mejlet hon redan skrivit. Hon har försökt förklara: ”Jag ogillar orättvisorna, hur kvinnor behandlas, bristen på frihet för oss kvinnor”.
Så skriver hon in sin storasysters mejladress, trycker på skicka. Simkortet i mobilen knäcker hon i två delar och kastar i närmsta papperskorg. Lättnaden kommer först när de lämnat ankomsthallen. Det är nu livet ska börja.
***
Utåt sett hade hon allt. Född i en överklassfamilj i Förenade arabemiraten, hennes mamma tillhör en av de sex kungafamiljer som styr de sju olika emiraten i landet. Pappa från societeten. Hon gick på privatskola, tilläts studera på universitet, ha västerländska vänner. Hon fick ta del av världen utanför. Men så snart hennes föräldrar insåg att hon också ville vara en del av den förändrades allt.
Vi ses i ett regnigt södra London, där Sara och David har bott tillsammans de senaste tre åren. De heter egentligen något annat, men vill vara anonyma, inte ta onödiga risker.
– Jag är inte rädd längre för att min familj ska komma hit och försöka hämta hem mig. Men under det första året här var jag paranoid och tittade mig omkring när jag gick ute på gatorna, säger Sara.
”Kvinnor fångna i sitt hem”
Hon är angelägen om att berätta sin historia, eftersom det är få hon känner till som har lyckats lämna.
– Det är få som vågar försöka och lyckas bli fria från förtryck och ta rätten över sitt liv. Det är viktigt att dela min historia eftersom folk ser på Dubai som en välkomnande plats, full av frihet, men de vet inte att många kvinnor är fångna i sina egna hem.
Livet hemma i Förenade arabemiraten beskriver hon som ett dubbelliv.
– I min familj var det okej att ta del av världen utanför tills jag stod upp för vad jag tror på. På min frihet, jämlikhet och att själv välja vem jag vill leva med. För mitt sätt att se på livet togs min frihet ifrån mig. Min familj såg på mig som ett misslyckande. I min familj hålls hedern högt.
I smyg gick Sara till en psykolog för att få styrka. Situationen hemma förvärrades, det gick så långt att hon i 24-års åldern levde isolerad hemma under åtta månaders tid. Hennes pappa beslagtog hennes id-handlingar, bilnycklar, mobil och dator. Sara stannade mestadels inne på sitt flickrum. Hon hungerstrejkade.
– Ingen i familjen brydde sig om mig, ingen kom in på mitt rum och frågade hur jag mådde. Det var bara vår hushållerska som såg efter mig. Jag blev anorektisk, isolerade mig helt. Till slut fick de mata mig med dropp, säger Sara.
Tabu att gå till gynekolog
När Sara fogade sig efter familjens krav, fick hon en del frihet tillbaka. Hon fick ta ett jobb som innebar flera resor utomlands. Men hennes framtid var ändå utstakad: att gå från ett förmyndarskap till ett annat.
– Utbildning är väldigt viktigt men så snart man är färdigutbildad vill de gifta bort en, och där tar livet slut.
Sara beskriver hur tillvaron, samhällets syn på kvinnokroppen, har fått förödande konsekvenser för hennes hälsa.
– Under min uppväxt var det tabu för ogifta kvinnor att prata om gynekologbesök. Om man inte är gift måste man vara diskret. Jag har haft svåra magsmärtor i samband med mensen sedan jag var i tonåren.
Hon berättade om smärtorna för sin mamma, som inte tog symtomen på allvar. Hon gick aldrig till läkaren. Det var inte förrän Sara kom till London som hon, då 29 år gammal, för första gången gick till gynekologen. Då visade det sig att buken var full av endometrioscystor. Det första beskedet från läkaren var att hon förmodligen inte skulle kunna bli gravid. Hon var tvungen att genomgå två operationer, varav den senare kan göra det möjligt. Men det finns inga garantier.
”Vi sitter på avstånd och tittar på”
De tittar på varandra och ler. Sara och David beskriver att det var kärlek vid första ögonkastet. Sara och David, som är född och uppvuxen i London, träffades för första gången 2014 på Heathrow flygplats. De var båda på en jobbresa. De inledde en hemlig relation som pågick i nästan ett år. David var ju varken vald som lämplig kandidat av familjen, eller muslim.
Han flög till Dubai så ofta han kunde. Hemma spelade Sara ett skådespel för att ingen i familjen skulle misstänka något. Så lyckades hon få åka till London för en kortare sommarkurs. I samband med resan gifte de sig i hemlighet innan hon skulle återvända till Dubai. Under tiden ordnade David ett visum med hjälp av en jurist.
Utanför restaurangen i södra London där vi träffas påminner ingenting om livet hemma, om värmen, stränderna. Att landet, framför allt Dubai, framställs som den lyxiga, moderna, liberala platsen i Mellanöstern kallar Sara för dubbelmoral.
– De bjuder in utlänningar att komma dit för att leva livet... vi ser de där flickorna, som lever ett liv vi inte kan leva. Vi sitter på avstånd och tittar på.
”Du är en skam, vi kommer aldrig förlåta”
Efter att ha skickat avskedsmejlet till sin syster minuterna efter att hon landade i London för tre år sedan bombarderas Sara med mejl från sin mamma. Ömsom ilska och skuld, ömsom sorg.
”Du kommer inte ha någon lycka i livet, det vilar en förbannelse över dig”.
”Snälla dotter, kom hem igen.”
”Du har utsatt familjen för en oförglömlig skam”
”Vi kommer aldrig förlåta dig”.
– Min egen pappa vill inte ens veta av mitt namn, säger Sara. Jag har lidit av depression, sammanbrott och har mycket ångest över hur min egen familj har reagerat.
I dag har Sara inte längre någon direktkontakt med familjen. Hon orkar inte mer.
– Jag blev så sårad av mammas mejl att jag slutat läsa dem. Jag försökte få dem att förstå, få dem att älska mig oavsett, men inget hjälpte. Mina föräldrar är så rädda om familjens rykte så de ljuger för släkt och vänner om vad som har hänt.
Den officiella förklaringen är att Sara fortfarande studerar på universitetet i London. Sara har bara kontakt med en väninna i hemlandet, som vet sanningen.
– Jag kan inte prata med någon hemma för att inte avslöja varför jag rymde, säger hon.
David har inte gett upp hoppet om att hennes familj en dag ska ändra sig.
– Det är sorgligt att se hur en familj kan glömma någon så lättvindigt. Jag håller kontakt med delar av familjen och vänner, skickar bilder, berättar att hon mår bra. Vi försöker i alla fall, även om jag inte alltid får någon respons, säger han.
David konverterade till och med till islam i hopp om att familjen skulle acceptera honom.
Propaganda
Tidigare i år besökte påven Franciskus för första gången någonsin den arabiska halvön vid Persiska viken, för att stärka banden mellan kristendom och Islam. 2019 är utsett till det toleranta året i Förenade arabemiraten.
Är landet ändå på väg framåt?
– Det är skrattretande, som propaganda. Det är ett sätt att mörka uppmärksamheten och rubrikerna kring att flera prinsessor försökt fly från kungafamiljen i Dubai, säger Sara.
Tre år har gått. Sara har aldrig ångrat att hon lämnade. Hon läker fortfarande.
– Jag har haft mardrömmarna och vaknar upp av att jag gråter i sömnen... Frihet är ingenting alla kan räkna med.
