Här är svenskarna som dog i flygkraschen i Teheran
Uppdaterad 2020-01-17 | Publicerad 2020-01-16
De var infödda svenskar och ensamkommande flyktingar.
Barn och föräldrar.
Bästa kompisar och nyförlovade.
Den 8 januari 2020 klev de ombord på Boeing-planet på Teherans flygplats – på väg hem till Sverige igen.
Shahram Tajik, 21, Gävle:
Shahram kom till Sverige som femtonåring, utmattad efter en dramatisk flykt som bland annat inbegrep en turkisk fängelsevistelse. På sex år hann han läsa in grundskolan och i vår skulle han ha tagit studenten.
Den tidigare vårdnadshavaren Gunnel Boberg säger att Shahrams liv kretsade kring studierna.
– Skolan var hans första, andra och tredje prioritet i livet, säger hon.
Trots det hann han jobba extra både på Ica och i hemtjänsten. Det som framför allt utmärkte Shahram var hans vänliga sätt, enligt Gunnel Boberg.
– Han förhörde sig alltid om hur alla mådde och köpte fina presenter.
***
Alireza Norouzi, 18, Varekil:
Alireza hade varit pirrig inför jullovsresan till Iran. Det skulle bli den första gången han reste tillbaka sedan flykten till Sverige för fem år sedan.
Den tidigare vårdnadshavaren Lotta Andersson minns Alireza som en omtänksam och snäll kille, med ett sällsynt gott läshuvud.
– Trots att han hade varit så kort tid i Sverige fick han bäst resultatet av alla i skolan på matteproven i nian och i ettan på gymnasiet. Alireza var väldigt intelligent, säger Lotta Andersson.
Efter studenten från teknikprogrammet på gymnasiet i Stenungsund i vår planerade Alireza att läsa teknik och data på högskolan. Den stora drömmen var att kunna återförenas med pappan i Sverige.
***
Mahdi Rezai, 20, Tenhult:
Kom liksom bästa vännen Mehdi Mohammadi, som också var ombord på planet, till Sverige 2015.
Mahdi beskrivs som en trevlig, lite tystlåten kille som gillade att umgås med vänner. Drömmen var att bygga upp ett tryggt, välordnat liv i Sverige.
– Han var väldigt omtänksam och mån om personer i hans närhet, säger en vän.
***
Mehdi Mohammadi, 20, Huskvarna:
Mehdi kom till Sverige 2015 och bosatte sig i Huskvarna. Vänner beskriver honom som en social, artig, strukturerad och ambitiös ung man som satte upp tydliga mål för vad han ville uppnå i livet. Samtidigt var glädjen alltid nära.
– Han hade en energi som lätt kunde sprida sig. Mehdi var alltid en sekund från skratt, säger en vän.
När han skulle resa hem till Iran på jullovet hade han, som så ofta i livet, bästa kompisen Mahdi Rezai vid sin sida.
***
Mahdi Tajik, 20, Stockholm:
Mahdi reste till Teheran en vecka före julafton. Det var en resa som han sparat ihop till och som han sett fram emot oerhört mycket.
När de andra afghanska ensamkommande killarna i kompisgänget kände sig nere var Mahdi den som lyfte humöret. Kort före resan flyttade han ihop med två vänner i en lägenhet. Dessförinnan var han inneboende hos Dag Bohlin och hans familj i Tullinge.
– Mahdi som människa var den spralliga killen, skojfrisk och alltid glad, säger Dag Bohlin.
Det goda humöret märktes också i jobbet på hemtjänsten. Både arbetskamrater och vårdtagare gillade Mahdi.
– De gav honom glada tillrop och skickade med små saker hem, små muggar med fin text på. Mahdi ville verkligen fortsätta jobba med äldre som undersköterska, det som han utbildade sig till, säger Dag Bohlin.
***
Abedin Saadat, 19, Uppsala:
För fem år sedan kom Zeinolabedin ”Abedin” Saadat ensam till Sverige, på jakt efter ett bättre liv än det som afghansk migrant i Iran.
Nu läste han andra året på gymnasiet i Uppsala. Abedins stora ambitioner lös hela tiden igenom. Drömmen var att läsa ekonomi på universitet.
Efter mordet på toppgeneralen Qassem Soleimani berättade han för rumskamraten Amat Seng att han inte ville gå utanför dörren.
– Men han var glad över att han snart skulle vara hemma i Sverige igen, säger han.
***
Hussein Rezaie, 20, och Rahimeh ”Somaya” Katebi, 20, Stockholm:
Både Hussein och Rahimeh, som vännerna kände som ”Somaya”, kom till Sverige under 2015. Det dröjde tre år tills deras vägar korsades, på en födelsedagsfest.
– Hussein visste direkt att han hade träffat sitt livs kärlek, säger den nära vännen Morteza Sadeqi.
Under jullovsresan till Iran passade paret på att förlova sig. De köpte dyra klänningar och kostymer till sig själva och till vännerna så att alla skulle vara finklädda på bröllopet i Sverige i vår.
– Hussein hade oroat sig för om deras båda familjer skulle acceptera relationen. Men förlovningen gick bra och efter den behövde de inte längre smyga. Han var bara så lycklig, säger Morteza Sadeqi.
***
Pappa Siavash och mamma Azadeh Kaveh kom till Sverige 2012, eftersom de ville ge dottern Paria en bra start i livet. Siavash arbetade som ST-läkare på en vårdcentral medan Azadeh utbildade sig till apotekare. Paria satsade hårt på skolan. Målet var att bli tandläkarspecialist.
– Hon var en glädjespridare. Varenda minut i skolan skrattade vi. Vi kunde bråka, men det varade inte mer än en timme. Hon sa alltid att ”du är som min syster”, säger Parias bästa vän, 15-åriga Maral.
***
Mahdi Emami flyttade från Iran till Sverige 1980 och blev svensk medborgare arton år senare. Dottern Madeleine Persson, 18, trodde att pappan skulle flyga direkt hem till Sverige och blev inte orolig när när hon hörde om kraschen. Sedan googlade hon fram passagerarlistan och såg hans namn.
– Då gick mitt hjärta sönder, säger hon.
Mahdi Emami arbetade med att hjälpa folk ur missbruk.
– Pappa var världens snällaste. Han ville bara hjälpa andra. Han älskade sin familj, brydde sig väldigt mycket om oss. Och han älskade sitt jobb, säger Madeleine Persson.
***
Gymnasieläraren Mitra Ahmady åkte ner till Iran i slutet av december. Hon skulle fira sin födelsedag, vara med släkten och försöka hantera ett spöstraff, 40 piskrapp, som hon var dömd till efter att ha deltagit i en protestaktion mot regimen två år tidigare.
Hennes dottern Molly är 18 år gammal och går i skolan de dagar hon orkar, trots den bottenlösa sorg och förtvivlan som nu tagit plats i hennes liv.
– Min mamma hade alltid öppna armar för alla. Det spelade ingen roll hur mycket man sårat henne eller blivit ovän med henne. Hon sa alltid att hon fanns där, ”jag hjälper dig, det är bara att ringa mig”. Hon satte alltid andras problem före sina egna. Hon hjälpte andra människor, säger hon.
– Min mamma var verkligen mitt allt.
***
Man, 40, kvinna, 36, pojke, 9 och pojke, 7, Åkersberga:
Hela barnfamiljen från Åkersberga nordöst om Stockholm dog i kraschen:
– Det är med sorg och bestörtning vi kan konstatera att invånare i vår kommun finns bland de omkomna och våra tankar går till familjen och alla deras anhöriga och vänner, säger Eva Wetterstrand, talesperson för Österåkers kommun i ett uttalande.
PODD En vecka efter nedskjutningen – så är situationen i Iran
I dagens Aftonbladet Daily pratar vi om hur läget är i Iran en vecka efter nedskjutningen av passagerarplanet som dödade 176 personer. Vi reder också ut hur läget är mellan Iran och USA. Gäst är Wolfgang Hansson, utrikespolitisk kommentator på Aftonbladet.