Fotbollstränaren som lever i flyktingläger
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-24
"Jag vill visa vad fotboll handlar om"
I mitten av 80-talet var Abdulahi en lovande back i somaliska ligan.
Men sedan dess har hans land slitits sönder av ett blodigt inbördeskrig och nu följer Abdulahi VM från ett dammigt flyktingläger i östra Etiopien.
– Fotboll är min passion, säger Abdulahi till Aftonbladet.
I år spelas VM i Afrika för första gången någonsin och det historiska mästerskapet har kallats för hela kontinentens fest.
Men alla kan inte delta i firandet. I snart 20 år har Somalia slitits sönder av våldsamma konflikter och svåra naturkatastrofer.
Fotbollsfans avrättades
En fjärdedel av befolkningen befinner sig på flykt undan våld och hunger medan stora delar av landet kontrolleras av rivaliserande islamistmiliser som infört en sträng variant av islamisk rätsskipning.
I landet som älskade fotboll avrättades nyligen två personer vars enda brott var att de tittat på VM på tv.
Abdulahi minns 80-talet innan kriget bröt ut. Då vann han somaliska ligan och kom tvåa i östafrikanska cupen med sitt lag MBC Club. Karriären inledde han som skoputsare åt ett av Mogadishus klubblag.
– Jag har alltid älskat att spela fotboll, och älskar det fortfarande.
Abdulahi blev även erbjuden en plats i landslaget. Men när förbundskaptenen ringde var Abdulahi tvungen att tacka nej eftersom hans bror dött och Abdulahi var tvungen att ta hand om hans barn.
– Lönen i landslaget och i klubblagen var för låg. Utan en familj som stöttade dig kunde du inte spela elitfotboll i Somalia på den tiden. Jag hade såklart velat spela, och det var ett svårt beslut att tacka nej.
Tvingades fly
Men sedan dess har mycket hänt. Huvudstaden Mogadishu, där Abdulahi bodde, har drabbats av våldsamma strider och flera av arenorna har förfallit eller förstörts. För två år sedan tvingades Abdulahi lämna landet på obestämd framtid.
– Min fru och mina barn flydde 2007. Jag kom efter 2008, och vi har levt här i lägret sen dess. Du skulle sett mitt hus i Mogadishu, säger Abdulahi och drar handen längs tältduken som täcker hyddan.
Trots förhållandena i lägret har Abdulahi inte gett upp fotbollen och smeknamnet han fick i pojklaget används fortfarande.
– Året var 1977. Jag var tolv år gammal och gjorde mål i slutsekunderna så vi vann matchen. En i publiken började ropa att jag var som Johan Cruyff och sen den dagen har jag kallats Cruyff av alla.
Krig och kriser har gjort att hans forna lagkamrater spridits för vinden.
– En är i Addis Ababa. Annars är de i Europa någonstans, tror jag. Ingen mer än jag finns här i lägret. Ingen är kvar i Somalia. Alla försöker lämna landet. Det går inte att vara kvar där.
Tränar ett lag
Tack vare biståndsorganisationen Lutheran World Federation har Abdulahi kunnat fortsätta med fotbollen i flyktinglägret Awbare.
LWF har Awbare sedan 2007 och arbetar främst med att förse lägret med rent vatten men också med stöd till idrott för unga pojkar och flickor.
– Jag tränar ett lag som heter Mogadishu Stars. Vi har spelat i tre cuper sen jag började träna dem och vi har vunnit alla tre, säger Abdulahi och visar stolt upp bucklan från senaste cupen.
Abdulahi hoppas kunna visa de unga i lägret vad fotoboll handlar om
– Hela världen älskar fotboll, som jag. Jag vill att de ska känna den gemenskapen med resten av världen. Fotboll är ett globalt socialt nätverk. Alla har en chans i fotbollsvärlden.
Var Abdulahi än hamnar kommer han att ta sina barn till fotbollsklubbar.
– Jag hoppas mina barn kommer kunna spela fotboll, men i Somalia är det nog omöjligt. Jag tror inte Somalia kommer få fred på väldigt länge.