Bitarna är placerade, men varför i kyckling?

Karin Ahlborg

Det hela är mycket förbryllande.

Varför kyckling?

Varför placera glasbitar i just kyckling?

För placerade är de.

Att glasbitarna skulle komma från något föro­renat foder är uteslutet. En glasbit i maten kan omöjligen hitta sin väg ut i muskler, som ju är vad vi äter på kycklingen.

Och eftersom glaskycklingarna kommer från olika produktionsanläggningar – ja, från olika länder dessutom – så beror den extra spetsningen av köttet inte på något produktionsfel eller en exploderad lampa.

Så, någon placerar glasbitar i kyckling.

Jag fattar bara inte vem eller vilka som tycker att svensk (som är den största måltavlan) kycklingproduktion är ett välvalt mål.

Protester mot djurhållningen? Jamen, då borde man inrikta sig på all annan kycklinguppfödning utom just den svenska som är djurvänligast i hela världen.

Tyska och danska och thailändska och brasilianska pullor skulle väldigt gärna flytta in i en svensk uppfödning med större svängrum, utan antibiotika i fodret, utan att drabbas av salmonella eller ­fågelinfluensa och långt humanare behandling när det är dags för hädanfärd.

Svensk kyckling är dessutom bra, billig och mycket klimatsmart mat.

Varför kyckling?

Visserligen håller jag sällan med djurrättsaktivister, men jag får ju säga att de oftast har någon slags logik i sina aktioner, så jag kan inte riktigt tro att någon ­sådan organisation ligger bakom.

Det är, som sagt, mycket förbryllande.