Ulrica, 48, fick brösten förstörda
Publicerad 2016-02-21
”De såg ut som bouleklot”
Ulrica, 48, opererade sina bröst för mer än 25 år sedan.
Efter ingreppet drabbades hon av smärta – och brösten fick en helt annan form.
Nu ställer hon upp i ”Skönhetsfällan” i TV3 för att få hjälp med sina besvär.
– De var som bouleklot, det var inga bröst, säger hon i programmet.
Ulrica Andersson, 48, från Borås gick igenom en svår period 1989 när hon hade fått barn och bestämde sig för att operera brösten, en operation som inte alls var lika vanlig då som den är i dag.
Hon betalade närmare 25 000 kronor från egen ficka och anlitade vad hon förstod var professionella plastikkirurger.
– Det var en lyx. Alla hade ju inte råd, men det var för att behålla mitt liv, säger Ulrica Andersson.
Operationen gick bra – men efter en vecka började problemen.
Brösten började göra ont, de pekade åt olika håll och Ulrica hade ingen att fråga om råd. Kliniken duckade hennes frågor.
– De var som bouleklot, två stenhårda kulor. Det var inga bröst.
Vågade inte visa sig
Trots smärta som hon liknar vid ”knivhugg”, ångest och rädsla gjorde hon inget åt brösten. Hon levde ett liv där hon kände att det var jobbigt att ge någon en vänskaplig kram och visade aldrig upp sig med på badstranden i bikini.
– Det fick bli klädsim, säger hon och skrattar.
Men när möjligheten kom upp att anmäla sig till TV3:s program ”Skönhetsfällan” så nappade hon.
– De frågade mig varför jag sökte dit. Jag sa att jag chansar för att jag kan, tv kan inte göra bort sig med dåliga kirurger.
Ulrica Andersson har en syster som står henne väldigt nära och hon har pratat om brösten med henne men aldrig vågat visa dem. Första gången systern fick se dem var i programmet.
”Jag har vunnit något”
Carolina Borén, specialist på plastikkirurgi, säger i programmet att brösten ser ut som en ”skräckbild” och konstaterar att Ulrica har den hårdaste graden av kapselbildning.
– Det ser ju helt onaturligt ut och jag tror att detta är en skräckbild som många har på näthinnan. Så här ska det inte behöva se ut.
Trots en viss tvekan från läkarna valde de att hjälpa Ulrica.
Nu vågar hon möta människor med blicken för första gången på mycket länge. Hon tittar inte längre ner i golvet när hon går till affären.
– Det känns som en stor seger att jag vågat, för jag är en sjukpensionär. Jag har vunnit något.
– Nu börjar mitt nya liv, säger Ulrica Andersson.