”Jag jobbar så lite som möjligt”

Henry Li har jobbat sig och familjen till rikedom

PEKING. Henry Li är mannen bakom flera av Pekings hippaste nattklubbar.

Tillsammans med frun Sally, barnen Michelle och Billy lever han ett skönt liv på deras 240 kvadratmeter i Peking.

– Jag har lärt mig att jobba mindre och ta mycket mer betalt istället, säger Henry Li.

När Henry Li, 46, öppnar dörren är han nyvaken, han ser väldigt sliten ut. Klockan är tre på eftermiddagen och Henry ligger i tv-soffan och försöker komma över den värsta baksmällan.

– Det blir så nästan varje natt. Jag kommer hem på morgonen och sover till efter lunch. Men det är mitt jobb att vara ute, det är mitt liv, säger Henry,

”Det är bara att betala”

Hans fru Sally, 40,har just kommit hem efter att ha shoppat med väninnorna. Sonen Billy, 15, sitter i sin säng och spelar musik på datorn. Dottern Michelle, 10, försöker fånga pappas uppmärksamhet med ett ägg som hon försöker tömma på sitt innehåll och måla.

Barnen föddes när Henry och Sally bodde i Australien. Hela familjen har fått australiska pass och behövde därför aldrig tveka inför att få ett andra barn.

– Men det spelar egentligen ingen roll vilket pass du har om du är rik och vill ha flera barn i Kina. Det är bara att betala böterna om du skaffar fler barn. Det har vi råd med, säger Henry.

Jobbade 17 timmar per dygn

Henry var en av de första som startade nattklubbar i Peking. Han ligger bakom flera av de senaste årens hippaste klubbar: Public Space, Vouge, Neo Lounge, Rui Fu och ett par restauranger.

För två år sedan sålde Henry alla sina nattklubbar och bestämde sig för att njuta av livet - och sina pengar - istället.

– Jag jobbade 17 timmar om dygnet. Det höll inte i längden. Nu sover jag 17 timmar om dygnet istället.

Familjen bor på 12:e våningen i Lidu, i östra Peking. Här bor mest västerlänningar och välbärgade kineser. Lägenheten är värd runt fyra miljoner kronor.

– Jag jobbar så lite som möjligt. Jag har lärt mig att jobba mindre och ta mycket mer betalt istället.

Tjänar mycket

Henry är numera festfixare och konsult inom pr, han har blivit en Pekings Micael Bindefeld. Hans telefonbok med 500 namn är hans främsta tillgång. Han säger att han drar i in ungefär 60 000 kronor i månaden - efter skatt.

Sedan två år har Sally också slutat jobba med klubbarna. Hennes dagar går åt till familjen, shopping, att gå till hårsalonger, yoga, gå på spa och inte minst att få manikyr.

– Hur ofta jag går på manikyr beror hur många fester vi ska på. Men 3-4 gånger i veckan brukar det bli, säger hon.

Har hembiträde

Sally orkar inte festa riktigt lika ofta som tidigare.

– I går stannade jag hemma, jag var till och med för lat för att gå till massören och bad massören komma hem hit istället, säger hon.

Familjen har ett hembiträde på heltid. Sallys mamma bor hos familjen Li, hon hjälper till med barnen och lagar mat ibland.

Bakom Henrys pampiga skrivbord står en stor vinkyl, som till största del innehåller champagne. På golvet står en flaska cognac, den kostade 17 000 kronor, enligt Henry.

Sponsrar tempel

Men Henry Li har en helt annan sida också. En dörr i köket leder till hans lilla bönerum. Väggarna är fyllda av tibetanska tangkas och hyllorna är fyllda av buddha-statyer och tibetanska skrifter.

Henry brukar vara i Lhasa någon gång om året. Han sponsrar ett tempel i östra Tibet.

– När jag kommer till Lhasa brukar Jokhang-temlet skicka ut en bil till flygplatsen för att möta mig.

Men någon förståelse för västs upprördhet i Tibet-frågan har han inte. Tvärtom.

– Kriminella är vad de är. De bränner och dödar oskyldiga i Lhasa. Hur kan någon försvara det?

– Skjut dom, skjut dom på gatan.

”Ni vet inte vad mänskliga rättigheter är”

Han ler när han säger det sista och det är omöjligt att veta om han verkligen menar allvar. Samma Henry har byggt små buddistiska tempel för gästerna inne på sina nattklubbar i Peking.

– Ni i väst vet inte vad mänskliga rättigheter är. Om det är något land som inte har mänskliga rättigheter så är det USA, säger han.

Fakta: Tibet

Tibet är ett autonomt område i västra Kina. 2,9 miljoner invånare, Lhasa är huvudstad.

Kina intog landet 1950. Tibetanerna tvingades 1951 skriva på ett avtal, som beskrev Tibet som en historisk del av Kina.

En revolt ägde rum 1956-59. Tibets ledare Dalai Lama flydde. Upproret slogs ned och militärt styre infördes.

Sedan upproret finns ett utbrett missnöje med den kinesiska regimen. Det förekommer ofta oroligheter och protester.

Religiösa aktiviteter är förbjudna för kinesiska tjänstemän att delta i. Kulturutövning kontrolleras.

Varje år flyr ungefär 3 000 tibetaner för att förenas med Dalai Lama och exilregeringen i Dharamsala.

Källa: NE, DN