Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Pappans mardröm

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-14

Sekunder från bombmannen: Vi blev livrädda

Tv-bilderna visar hur pappan med de två barnen passerar bara några meter från självmordsbombarens attack.

I dag är Ulf Hansson, 48, från Ekerö tacksam för att familjen överlevde.

– Jag vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt om vi gått från NK några sekunder senare, säger han.

Klockan är strax efter halv fem på lördagseftermiddagen. Ulf Hansson och de två sönerna, sex och åtta år, har sett Bo Kaspers orkester uppträda på NK.

De går längs Drottninggatan, på väg mot bilen på Norra Bantorget. Yngste sonen, iklädd en lysande gul jacka och grön luva, orkar inte gå själv. Ulf lyfter upp honom på sina axlar.

”En dov kort knall”

Precis när de passerar Bryggargatan smäller bomben.

Tv-kamerorna visar hur Ulf Hansson först stannar till, chockad och förvirrad, sedan drar han snabbt med sig barnen bort från platsen.

– Det var fruktansvärt. Jag förstod först inte vad som hade hänt. Det var en dov, kort knall, ungefär som ett pistolskott, säger Ulf Hansson.

Kort efter kom det starka ljusskenet. Filmen visar hur alla människor flyr i panik.

– Vi blev livrädda allihop. Jag tog barnen och gick därifrån så snabbt jag kunde. Jag hann inte tänka så mycket. Jag ville bara bort, fort.

Barnen skärrade

Lite längre fram, på Olof Palmes gata, upptäckte de eldsflammorna från den sprängda bilen.

– Jag tänkte: vad sjutton är det som händer? säger Ulf.

Efteråt har de pratat mycket om händelsen.

– Barnen blev naturligtvis rädda och skärrade. Jag har försökt förklara vad som hände, men det är svårt.

Var i New York 9/11

Det är andra gången Ulf Hansson upplever ett terrordåd på nära håll.

Den 11 september 2001 befann han sig på Manhattan och såg hur de kapade passagerarplanen flög rakt in i World Trade Center.

– Det verkar vara något med mig och terrordåd, det är helt osannolikt. Men det var samma känsla den här gången. Overkligt.