”Det var roligare debatter förr!”

I kväll hålls den sista stora partiledardebatten i SVT.

Sannolikt blir den som de tidigare debatterna denna valrörelse: saklig och intressant.

Men kanske inte direkt underhållande.

– Jag tycker att det var mer spänning i debatterna på vår tid, säger Thorbjörn Fälldin, 84, tidigare statsminister.

helskärm

Året är 1976 och platsen Scandinavium, Göteborg. Tungviktarna Olof Palme (S) och Thorbjörn Fälldin (C) ska debattera den brännheta kärnkraftsfrågan i valets kanske viktigaste slag. Svenska folket bänkar sig framför tv och radio. Olof Palme går snabbt till frontalangrepp och mästrar upp den lugnare Thorbjörn Fälldin på läktaren med tuff skjutjärnsretorik. Svetten rinner i pannan på Centerledaren som har svårt att värja sig mot alla verbala attacker.

Inte lika roligt nu

Efteråt är Palmelägret nöjt och hävdar - liksom många experter - att S vann den viktiga debatten.

Men tv-tittarna hade en helt annan uppfattning och dömde ut Olof Palmes hetsiga framtoning. Många tyckte synd om Thorbjörn Fälldin som därmed vann sympatier.

Allmänt betraktas denna kväll betraktas som en av orsakerna till att Socialdemokraterna förlorade valet -76.

– Till valet -82 hade Palme lärt sig spelet och dämpat sig och sossarna kunde återta makten, säger statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.

Underhållningsvärdet kunde knappast bli högre då. Frågan är om det är lika roligt i dag.

– Nej. Det var både roligare och bättre förr, det tror jag faktiskt att det var. Det var mer färgstarka figurer som inte alls var lika mediatränade som dagens strömlinjeformade partiföreträdare som även vet att de kommer att hängas av media vid minsta felsägelse, säger Stig-Björn Ljunggren.

– Partiledarna fick också prata mycket mer och framför allt till punkt och journalisterna var inte ute efter att sätta dit partiledarna, eller själva sätta agendan. I dag är många journalister en medspelare.

Fälldin: mer spänning förr

Valnatten 1991 och borgarna har fått makten. Samtliga partiledare borde hoppa jämfota av glädje när segrarnas partiledare bänkar sig i SVT:s intervjusoffa. Då reser sig Folkpartiledaren Bengt Westerberg och går ut i vredesmod. Han vägrar sitta intill de främlingsfientliga Ny Demokratis Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Det är inte speciellt troligt att vare sig Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt kommer att göra det samma om Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson slår sig ner intill någon av dem om SD skulle väljas in i riksdagen.

– En annan klassiker är när miljöpartisten Birger Schlaug helt plötsligt skickar in Åsa Domeij som ger en förvånad Bengt Westerberg en rejäl holmgång i tv, säger Stig-Björn Ljunggren.

– Göran Persson är nog det sista originalet, han vågade tänka högt även om det blev fel ibland. Jag vill absolut inte skylla på media, men de har nog skrämt bort profilerna. Sedan är inte partierna folkrörelser heller längre.

Tidigare statsministern Thorbjörn Fälldin är inne på samma linje.

– Det var mer spänning i debatterna på vår tid. Jag minns framför allt mina dueller med Palme, säger han.

"Bättre förr? Nej, nej"

Men alla håller inte med om det det var bättre förr. Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap blir nästan förnärmad:

– Bättre och roligare förr? Jag har tittar tillbaka rätt mycket och det kunde ju vara rent sövande långtråkigt. Man kunde ju sitta en halvtimme och prata om höstskördar hit och dit. Och pratar vi partiledardebatter var det partistyrt.

Det var inte roligt då?

– Roligt?! Nej, nej. Det var definitivt inte roligare då. Håller inte med en centimeter om det.