”Inte pratade vi politik vid köksbordet”
Publicerad 2012-01-27
ÖRNSKÖLDSVIK. Hennes stolthet vällde över.
Plötsligt hade hon avslöjat vad hela Sverige spekulerade om – att hennes son blir ny partiledare för Socialdemokraterna.
Stefan Löfvens mamma Iris Melander, 82, som fortfarande bor
i huset där han växte upp.
I byn Sunnersta, djupt in i ångermanländska Ådalens skogar, slingrar sig en grusväg. I en krök ligger ett minimalt, rött, för kvällen upplyst och välbefolkat Folkets hus, och mitt emot ett gulmålat trähus med snötyngd trädgård.
Till det huset kom en liten tiomånaders pojke, en majdag 1958.
– Det ringde en kvinna och frågade, de hade tydligen mycket barnhemsbarn i Stockholm som de ville få ut i landet, så vi fick honom, säger Iris Melander.
– Vi skulle ha honom för en tid bara var det tänkt. Men det blev aldrig av att de hämtade honom. Och det var ju vi glada för. När vi hade haft honom så länge ville vi ju inte släppa honom.
Inget politiksnack
Stefan Löfvens biologiska mamma var ensamstående och kunde inte ta hand om båda sina pojkar. Iris fick fortsätta vara Stefans mamma, som han också kallat henne sedan han lärde sig prata.
Där på gården växte han upp med katt, ankor, äldre styvsystern Monika och styvbrorsan Roland, pappan Ture som jobbade på sågverk och fabrik och Iris som var hemsamarit. Socialdemokratin var så självklar att man inte behövde prata om den, enligt Iris.
– Inte pratade vi politik vid köksbordet, inte. Det var nog inte det som har hjälpt till, inte.
Uppmuntrade honom
Ändå var det Iris som uppmuntrade Stefan Löfven att starta en lokal SSU-klubb i tidiga skolåldern. Själv hade hon varit aktiv inom ungdomsförbundet, och ansåg att det var synd att klubben i Sunnersta dött ut.
– Jag sa åt honom vem han kunde ringa för att få råd. Lite kanske man kan säga att det initiativet gjorde något, säger hon med plirögon.
Att det skulle bli första steget på Stefan Löfvens väg mot att leda partiet både förvånar och inte.
– Nej, det var väl inget man hade tänkt sig, att han skulle sitta där nere (i Stockholm, reds anm). Men man hade nog räknat ut att det skulle bli så. Jag sa ju att det var hemskt att det inte var någon som ville ställa upp. Men jag uppmuntrade honom aldrig direkt.
– Så ringde han och berättade och jag sa: ”Ja, det går nog bra”. Han har huvud till det, så då är det ingen fara. Det är klart man kan oroa sig och
tänka ”nu kan det gå åt helsike”. Men blir han statsminister då må det så vara. Det är folket som får bestämma, säger Iris Melander.
Uppmuntrade honom
Barns blyertsteckningar täcker väggarna tillsammans med ett vykort med katter och texten ”Familjen är bäst”. Ett par korsstygnstavlor sitter också uppe, i olika storlekar men med samma motiv: en svenskflaggad röd stuga.
På en grönrutig bordsduk står ett stort fång röda rosor i en vas och dagen till ära när mediesveriges centrum flyttat 50 mil norrut.
Sedan Iris bekräftat riksnyheten om Stefan Löfven har hon också ställt fram inramade foton av honom.
Lugn som barn
Fram till dess att han flyttade, i sena tonåren, bodde Stefan i sitt pojkrum på övervåningen. Hur han var som barn?
– Han var som barn är. Lugn. Det var aldrig några problem.
Iris vet precis när hans politiska ådra väcktes på allvar:
– Det var när han började som svetsare på Hägglunds och de inte hade några bord eller stolar att dricka kaffe på. Då sa han åt dem: ”Det måste vi ha!”