Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Gör revolt med musik som vapen

Publicerad 2013-08-21

KAIRO. Vid sidan av blodbadet på Kairos gator pågår en annan revolution.

Unga musiker riskerar allt för att ge sin bild av maktens våld och korruption mot Egyptens folk.

– När militären är klara med det Muslimska brödraskapet, står jag på tur, säger Ramy Essam som 2012 fick pris i Stockholm för sina sånger.

Aftonbladets Jerker Ivarsson och Erik Wiman på plats i Kairo.

Han förstod att militären skulle trakassera honom.

Han befarade att de skulle misshandla honom.

Men Ramy Essam kunde aldrig ana att han skulle torteras i fem timmar, att hans ansikte skulle slås oformligt.

Det var på våren 2011.

En månad tidigare hade president Mubarak tvingats från makten och fängslats. För första gången sedan 1981 vågade Egyptens invånare andas ordet demokrati.

Men den första berusande glädjen fick sina första smutsfläckar efter bara några veckor. Presidenten var borta men de flesta av hans lydhundar gjorde allt för att klamra sig fast vid makten – och de såg ut att lyckas.

”Gjorde mig illamående”

Ramy Essam var en av dem som vände tillbaka till Tahrirtorget för att ta upp kampen på nytt. 

– Jag tyckte inte att det räckte med att presidenten störtats, när hela den korrupta administrationen kunde sitta kvar på sina poster. De kallade det sin revolution, vilket gjorde mig illamående.

Särskilt föraktade Ramy Essam den hjältegloria som han ansåg att militären iklädde sig efter Mubaraks fall.

Egyptens militär har en unik särställning i landet. Den har enorma ekonomiska tillgångar och uppskattas kontrollera över 40 procent av den totala ekonomin i landet.

– De är definitionen av korruption.

Men när Ramy Essam och de andra demonstranterna tågade tillbaka till Tahrirtorget i mars 2011, slog militären till med full kraft.

– De arresterade 200 av oss och förde oss till Egyptiska museet, några av oss fördes till innergården, berättar Ramy.

Hans röst hade blivit känd i hela landet bara en månad tidigare. Med sin gitarr på ryggen hade han flyttat till huvudstaden för att delta i demonstrationerna.

Sedan han var tonåring hade han skrivit revolutionära och regimkritiska sånger, men aldrig tidigare någon egentlig publik.

Spelade på Tahrirtorget

En kväll satte han sig på Tahrirtorget och började spela. Fler och fler samlades runt den unge mannen med det långa håret och den mörka rösten.

– Efter några kvällar fick jag uppträda på en scen och tusentals människor kom för att lyssna. Man kan nog säga att ingen egyptisk musiker fått ett så snabbt genombrott som jag fick.

Lika älskad som Ramy Essam var bland demonstranterna, lika hatad hade han hunnit bli av polisen och militären.

När han arresterades en månad senare, var de ute efter att hämnas.

– När vi stod på innergården hörde jag militärer ropa, var är Ramy Essam, lever han än.

Han berättar om tortyren:

– Först slog de mig med träpåkar. Därefter, när jag låg på marken, sparkade de på mig och använde sina elchockvapen. Slutligen rakade de mitt huvud med hjälp av glasskärvor från en flaska.

Efter fem timmar släpade militären ut hans kropp till en väntande bil. Han kördes i väg och kastades ut på gatan.

Det har snart gått två och ett halvt år. Ramy Essam vägrade att vika ner sig. Han har fortsatt att skriva sina sånger. Alltid kritiska, ibland hatiska, ibland sarkastiska.

Han har bland annat tagit emot ett musikpris i Stockholm för sitt mod.

Ilskan väcks på nytt

När han nu ser vad som händer på Kairos gator väcks ilskan till liv på nytt. Han vänder sig mot både Muslimska brödraskapet och mot militären. Han hatas och föraktas av båda grupperna.

– De vet att jag inte stöder någon sida eftersom ingen av dem står för ett fritt och demokratiskt Egypten, jag tror att när militären är klara med Muslimska brödraskapet kommer de att komma efter såna som jag.

Ramy Essams mardröm är att bli inkallad för att göra sin militärtjänst. Han är 26 år och han vet att inkallelseordern väntar innan han fyllt 28.

– Då är jag en död man, de kommer att se till att jag försvinner för gott. Det är den sortens demokrati som råder i Egypten.

***

I en lägenhet två kvarter från Rabaa, där hundratals människor sköts till döds i förra veckan, är 33-åriga Karim Eissa yrvaken trots att klockan är efter 12.

Han tillbringade nattens utegångsförbud i hörlurar framför datorn.

Till ett nytt beat, har han skrivit ännu en stenhård rap om vad som händer i Kairo just nu.

Karim Eissa är mer känd under sitt artistnamn Rush. Han är frontfigur för Egyptens största hit hop-grupp Arabian Knightz, en trio som har turnerat med en rad kända artister i Europa.

Liksom Ramy Essam skriver Karim Eissa uteslutande politiska texter. Han fördömer militärens våldsamma attacker, men han är glad att Mursi är borta.

– Det står i Koranen att allt blod är heligt och det är vidrigt och sorgligt att oskyldiga har dödats den här sommaren, men Muslimska brödraskapet bär lika stor skuld som militären.

”Förrädare mot islam”

Karim Eissa kallar dem förrädare mot islam.

– Jag är själv troende och just därför är jag emot Muslimska brödraskapet och jag är emot salafismen, jag är emot all form av extremisering av min religion. Tyvärr är det den bilden av islam som sprids i väst.

För Karim Eissa är hip hop det samma som utbildning. Ingen annan musikstil har tagit ett lika stort politiskt ansvar, anser han.

– Jag var på Tahrirtorget varje dag eftersom jag ansåg att det var min plikt att bidra med allt jag kunde för att största Mubarak. Tyvärr efterträddes han av Mursi, som drev Egyptens ekonomi i botten på mindre än ett års tid.

Karim Eissa ser sig själv som en förvaltare av den arabiska poesin.

– Rap är poesi och på så sätt kan man säga att konstformen har funnits i vår del av världen sedan långt före islam.