”Jag hörde honom ropa men han flöt allt längre bort”
Uppdaterad 2015-09-30 | Publicerad 2015-09-29
Gripande Facebookinlägget om äkta makarnas flykt
Flyktingkrisen i Europa fortsätter att skörda offer. En av de mest gripande historierna publicerades på måndagen av Facebooksidan ”Humans of New York” och berättar om ett äkta pars kamp för överlevnad.
Facebooksidan ”Humans of New York” berättar till vardags om New York-bors människoöden. Men från och med förra veckan kommer sidan att fokusera på den europeiska flyktingkrisen. Det inlägg som delats flest gånger handlar om ett par från Turkiet som flydde till den grekiska ön Kos.
”Fick slänga allt bagage överbord”
Paret sålde allt de hade för att ha råd med båtbiljetten. När de kom fram till båten var den i så dåligt skick att många av de flyende ville vända tillbaka men fick då beskedet att pengarna inte kunde återbetalas om de vände om.
”Vi hade inget val. Vi var 152 stycken på båten. Båtens övre och nedre plan var fulla med folk. Vågorna slog över och in i båten så kaptenen sa åt oss att slänga allt bagage överbord. Väl ute på havet gick vi på grund, men kaptenen sa åt oss att vara lugna”.
”Min man återfanns aldrig”
Efter att båten gått på grund började vatten att läcka in på båtens nedre plan och panik utbröt
”Vi var de sista överlevande som tog oss av båten. Min man drog ut mig från båten. I vattnet gav han sin flytväst till en kvinna. Vi simmade så långt det gick. Efter flera timmar sa min man att han var för trött för att simma och att han skulle flyta på rygg och vila. Det var så mörkt att vi inte kunde se något. Vågorna var höga. Jag kunde höra honom ropa efter mig men han flöt längre och längre bort. Till slut blev jag hittad av en båt. Min man återfanns aldrig.”
Inlägget har i skrivande stund över 650 000 ”gilla”-markeringar och har delats över 190 000 gånger.
Läs hela inlägget nedan:
”Jag och min man sålde allt vi hade för att ha råd att fly. Vi jobbade 15 timmar om dagen i Turkiet tills vi fått ihop pengarna. När vi väl såg båten ville många av oss vända därifrån men smugglaren sa att de som vände inte skulle få tillbaka sina pengar. Vi hade inget val. Vi var 152 stycken på båten. Båtens övre och nedre plan var fulla med folk. Vågorna slog över och in i båten så kaptenen sa åt oss att slänga allt bagage överbord. Väl ute på havet körde vi på en sten, men kaptenen sa åt oss att vara lugna. Båten tog in vatten men vi fick återigen höra att vi skulle hålla oss lugna. Vi var på båtens nedre plan och det fylldes med vatten. Det var för trångt för att kunna röra sig. Alla skrek. Vi var de sista överlevande som tog oss av båten. Min man drog ut mig från båten. I vattnet gav han sin flytväst till en kvinna. Vi simmade så långt det gick. Efter flera timmar sa min man att han var för trött för att simma och att han skulle flyta på rygg och vila. Det var så mörkt att vi inte kunde se något. Vågorna var höga. Jag kunde höra honom ropa efter mig men han flöt längre och längre bort. Till slut blev jag hittad av en båt. Min man återfanns aldrig.”