Inte lätt att hitta en värdig pristagare
Det enda man säkert vet om Nobels fredspris är att det sällan går till den utpekade favoriten.
Men efter två år i rad där organisationer vunnit tror jag på en person. Eller ingen alls.
Så mörk och djävlig som världen varit 2014 är det inte lätt att hitta en värdig pristagare.
Numera går det att spela på allt, även vinnaren av Nobels fredspris.
Oddsen pekar ut Franciskus I. Men spelbolagen brukar vara lika fel ute som alla andra.
Det i det närmaste okända FN-organet OPCW som fick priset förra året låg helt under radarn.
Ett skäl till att det är så svårt att förutsäga pristagare är att det är offentligt vilka som blivit nominerade. Det är om parlamentariker eller de som har rätt att nominera själva går ut och berättar som nomineringen är känd.
Vill göra politiska markeringar
En annan är att ordförande Torbjörn Jagland - som riskerar att få sparken nu när det är borgerlig majoritet i Stortinget - har en väldigt stark ställning i kommittén som i övrigt består av ledamöter från det norska stortinget. Han har en aktivistisk syn på priset och vill gärna göra politiska markeringar.
När president Obama fick priset 2009 var det väldigt tydligt att det var han som pressat på i val av pristagare. Motivet var att han ville stötta Obamas i hans löfte att arbeta för en kärnvapenfri värld. I dag är det många som är besviken över det valet.
2014 sällsynt deprimerande år
2014 har varit ett sällsynt deprimerande år när det gäller fred i världen. Nomineringstiden går visserligen ut redan i början av året men det är så många av andra av Alfreds Nobels statuter som följs lite sådär.
Ryssland har med våld ändrat Europas politiska karta genom att annektera en del av Ukraina och militärt invadera en annan. Följden har blivit att vi rör oss mot ett nytt kallt krig mellan Ryssland och västvärlden. Relationerna har inte varit sämre än sedan före Berlinmurens fall.
Ovanpå det har den militanta terroristorganisationen Islamiska staten tornat upp som ett nytt hot mot både Mellanöstern och västvärlden. Avrättning framför videokamera genom halshuggning, massmord på minoriteter, kvinnor som hålls som sexslavar, människor som begravs levande. Listan på brutala övergrepp är lika lång som plågsam.
Ebola har tornat upp som ett nytt allvarligt hot eftersom varken regeringarna i de drabbade länderna eller världssamfundet agerat i tid.
Kanske inte går att hitta någon
2014 skulle mycket väl kunna vara ett år då Nobelkommittén helt enkelt inte kan hitta en värdig pristagare. Om inte annat som en väckarklocka för alla om att världen är på väg åt fel håll.
Det har hänt förr att ingen pristagare utsetts. Senast 1972. Det var mitt under Vietnamkriget när USA bombade som värst.
Året därpå fick USA:s Henry Kissinger och Vietnams förhandlare Le Duc Tho dela priset.
Men om de nu ska ge priset till någon så varför inte damma av en gammal favorit Sam Luger och Richard Nunn som med sitt avtal med Ryssland såg till att kärnvapnen i Sovjetunionens delrepubliker oskadliggjordes och därmed minskade risken för att massförstörelsevapnen skulle hamna i orätta händer i det kaos som rådde efter Sovjetunionens kollaps.
En på många sätt lika brännande fråga i dessa dagar.