'Skrapar bara på ytan'

Zandra Lundberg

Zandra Lundberg har lyssnat på Ingemar Eliassons sommarprogram

Ingemar Eliasson berättar om en natt med en oljeshejk, om sin uppväxt, om sina barnbarn.

Han redogör för hela sitt cv.

Ingemar Eliassons ”Sommar” i P1 är för hattigt för att det ska träffa hjärtat.

Oljeshejken.

Jag vill höra mer om oljeshejken.

Ingemar Eliasson berättar en alldeles fantastisk historia om hur han som energiminister på 80-talet tog en svindlande risk. Oljeavtalen med Saudiarabien var skyhöga, men regeringen ville inte stöta sig med det viktiga exportlandet i mellanöstern.

Men Eliasson tog saken i egna händer, det fick bära eller brista, han kontaktade oljeshejken och stämde möte en sen natt i Wien.

Svettig, nervös och torr i munnen träffade han shejken och bedyrade att han var där på eget bevåg och inte skickad av regeringen.

Han förklarade läget med oljan. Den var alldeles för dyr.

Shejken sa ungefär: Jasså, är avtalet så bekymmersamt så säger vi upp det.

Och bara så där, i en handvändning sparade Eliasson vad som i dag skulle motsvara 3 miljarder åt skattebetalarna.

Här passar han att slå alla som påstår att politiker bara snackar på fingrarna. Den här gången gav pratet faktiskt resultat.

Den här storyn är kittlande och väcker många frågor.

Vad hände sen, lämnade han bara shejken och gick?

Vad sa regeringen om hans tilltag?

Men Eliasson jäktar snabbt vidare. Han vill klämma in mycket i sitt sommarprat.

Och jag förstår det.

Det är många små berättelser, alltid med någon kort reflektion eller insikt, men det skrapar bara på ytan.

Han tar med läsarna på en resa genom sin uppväxt, en utläggning om varför han älskar värmlänningar, sina ouppfyllda drömmar om att bli pianist och fotbollsspelare, via en kräftskiva och sin mors begravning.

Han berättar om poeten Frödings unika förankring och en gripande historia om barnbarnet som föddes för tidigt.

Men om den kittlande uppgiften som Kungens närmaste man ägnar Ingemar bara några futtiga minuter.