Obama - ensam och avklädd
Britternas avhopp ändrar helt spelplanen för en attack
Plötsligt måste president Obama känna sig väldigt ensam.
Han är som en soldat som fått ett ben amputerat precis innan han ska gå ut i strid.
Storbritanniens avhopp kan få många andra länder att fundera en extra gång om de verkligen vill delta i en straffaktion mot Syrien.
Obama befinner sig i en mycket märklig situation. Han som vill avsluta USA:s krig känner sig tvungen att ge sig in i ett nytt. Han ångrar säkert att han yttrade orden att kemiska vapen skulle utgöra "en röd linje".
Nu måste han göra något. Annars förlorar han enormt i trovärdighet.
Men precis som i fallet Libyen för två år sedan vill Obama att det ska finnas en bred internationell koalition bakom ett angrepp mot Bashar al-Assad. Hans absolut viktigaste kugge i en sådan allians är David Camerons Storbritannien.
De två länderna har haft en alldeles särskild relation som går tillbaka före andra världskriget. Inför Irakkriget var Tony Blair ovärderlig för George W Bush i försöken att trumma upp stöd för ett krig mot Irak. De var som ett tandempar.
Blair var hundra procent säker på att Saddam hade massförstörelsevapen.
Men han hade fel.
Betala priset
Nu får Cameron och Obama betala priset för den felbedömningen.
Cameron vågade i går inte vara lika självsäker som Blair. Han sa som det var. Ännu finns inga hundraprocentiga bevis för att det var Assad som låg bakom kemvapenattacken i förra veckan då hundratals syrier dödades. Därför ville inte ens hans egna partikamrater stödja ett militärt ingripande.
Britternas avhopp är inte bara sensationellt. Det ändrar helt förutsättningarna för en amerikansk aktion. Axeln Paris-Washington känns knappast lika solid. Eller för den delen Ankara-Washington.
Symboliskt får ett angrepp på Syrien inte alls samma kraft och legitimitet utan Storbritannien. Plötsligt säger politikerna i ett av de länder som ropat högst på en attack mot Assad; nej vi vill inte. Hur påverkar det andra länder som funderar på att delta?
Beskedet måste ha kommit som en chock för Obama även om Vita huset håller god min och säger att försöken att få ihop en bred internationell koalition fortsätter. Men det går inte att dölja att Obama tappat tempo och momentum.
Attack inte självklar
Att i avgörandets stund överges av en så nära allierad får Obama att se naken ut.
En attack känns inte längre självklar även om USA militärt klarar av att agera på egen hand.
Utan Cameron med på tåget blir det svårare för Obama att sälja ett militärt ingripande till det amerikanska folket. Alla opinionsmätningarna visar på en massiv motvilja.
Det som kan ändra förutsättningarna är en rapport från FN:s vapeninspektörer där det av bevismaterialet tydligt framgår att regimen låg bakom kemvapenattacken.
För Cameron är parlamentets nej ett lika stort bakslag. Sprickan i hans eget parti har åter blivit synlig. För omvärlden framstår han som en premiärminister som tappat kontrollen över sitt eget lands utrikes- och säkerhetspolitik. Den annars så kaxige Cameron ser plötsligt svag ut.