Flyktingarna hotas – med varningslapp

Mira Micic

HORGOS/RÖSZKE. När flyktingarna skulle börja gå längs järnvägsspåret mot ungerska gränsen fick de hotfulla varningslappar.

Någon hade skrivit att de skulle fängslas om de korsade gränsen illegalt.

Då blev de ännu räddare.

Vi följde med dem när de korsade gränsen tidigt på morgonen. 

Ett hundratal personer anländer till byn Horgos i Serbien vid 8-tiden på torsdagsmorgonen. Några kommer med bussar, andra i överfyllda taxibilar. Från en taxibil kommer det ut tretton personer, några av dem har färdats i bagageutrymmet. De hoppar ut vid järnvägsspåret som leder in mot Ungern. Det är kvinnor, män och en hel del små barn. En äldre man, Ali Saleh, sitter i rullstol och skjutsas av sin son Malik. De är flyktingar från Syrien och har nu rest i 33 dagar.

– Vi vill till Belgien, säger sonen, som har med sig sin hustru och sina små barn.

Rest genom flera länder

De har, i likhet med de flesta andra vi mött hittills, åkt genom Turkiet via Grekland, Makedonien och Serbien för att komma hit. De flesta i gruppen säger att de vill till Tyskland, några nämner Sverige.

Två kilometer längre fram ligger den ungerska gränsen. För att komma dit måste de följa järnvägsspåret.

Den ”riktiga” gränsövergången ligger någon kilometer bort, här kommer de in i landet illegalt.

Tusentals flyktingar tar sig över gränsen till Ungern varje dag. Det är via den här improviserade gränsövergången som de flesta kommer in i landet.

”Kan få fängelse”

Folk är märkbart rädda för det som möter dem när de når ungersk mark.

En man från Afghanistan visar upp en lapp som någon gett honom. Den är på engelska och flera personer försöker tyda vad som står på den.

– Det var någon där borta som gav den till oss, jag vet inte vem det var, säger han.

På lappen står att ”ungrare är gästvänliga, men att man vidtagit de hårdaste åtgärderna för att stoppa alla som försöker ta sig in i Ungern illegalt”, samt att man kan få fängelsestraff om man gör det.

Ingen förstår exakt vad det som står på lappen betyder. Några viker lappen försiktigt och sparar den i tron att det handlar om viktig information inför ankomsten till Ungern.

Flyktingarna pekar runt hörnet och berättar att ”en man där borta” delat ut lapparna. När vi tittar efter är det ingen kvar där.

Den som tryckt upp varningslapparna hade skrivit att den kommer från ungerska regeringen.

När några i gruppen lyckas tyda vad som står blir de rädda. De är redan oroliga för den ungerska gränsen, nu ökar rädslan.

Undviker polisen

Gruppen börjar gå på rälsen men stannar flera gånger och överväger att lämna järnvägsspåret för att gå över fälten.

De vill undvika ungersk polis, som patrullerar med hundar längs järnvägen.

– Vi vill inte gå på järnvägen, men vi är rädda för hundar. Vi har barn med oss, säger Omar L’shani, 21.

Han vill till Sverige, där han har släktingar.

Därför vill han inte registreras av polisen i Ungern eller skickas till Tyskland.

– Jag vill inte bo i Tyskland när min familj är i Sverige, säger han.

Bygger stängsel

Klockan är 10 på morgonen när vi närmar oss taggtrådsstängslet. Ett par grupper jobbar för fullt med att bygga klart stängslet på den ungerska sidan. Det ska bli sammanlagt 177 kilometer långt och hindra flyktingarna från att komma in i landet.

– Det är fångar som bygger stängslet, säger István Bacskulin, kommunordförande i den serbiska byn Horgos som har drygt 5 000 invånare.

Han säger att de serbiska myndigheterna velat bygga ett mottagningscenter i byn men att byborna inte vill det.

– Alla som ska till Ungern kommer hit, tiotusentals människor. Vi klarar inte av det. Det enda vi får från myndigheterna som hjälp till dessa människor är vatten. Och det räcker inte heller. Jag har bett dem att ställa några toaletter här, men inte fått svar. Ibland sover folk på trottoaren, ligger tryckta intill varandra, och så är det sopor överallt. Det är kaos, säger han.

Några av flyktingarna har grå filtar som de fått från hjälparbetare i Serbien.

– De sakerna som delas ut, till exempel filtarna, det är det som finns kvar från förra årets översvämningar, säger István Bacskulin.

Har med sig en dotter

Flyktinggruppen stannar upp när de når taggtrådsstängslet, som sträcker sig på båda sidorna från järnvägsspåret, men med en öppning i mitten. De överväger länge om de ska fortsätta framåt.

Mari Khana, 49, frågar mig om det finns poliser bakom taggtrådsstängslet. Han undrar om vi befinner oss på ungerskt eller serbiskt territorium nu.

Med sig har han sin dotter Lin, 18. Resten av familjen är kvar i Istanbul i Turkiet.

– Jag hade inte råd att ta med alla, säger Mari Khana.

Han vill till Berlin i Tyskland, där har han en kusin som är läkare. Lin hoppas på att få läsa till läkare i Tyskland.

– Jag tycker att det är ett bra jobb, man kan hjälpa folk, säger hon.

Övergivna resväskor

En polispatrull med hund dyker upp vid järnvägen vid den ungerska sidan.

De patrullerar ute på åkern och flyktingarna inser att det inte kan lämna spåret. Några personer i blåa regnkläder dyker upp och pekar framåt. Det är oklart vilka dessa är.

Efter en lång stunds tvekan fortsätter de flesta i gruppen att gå rakt fram på spåret, in i Ungern. Överallt längs vägen ligger övergivna resväskor och gamla, slitna skor.

En flicka i tioårsåldern gråter högt. Hon har ont i magen och behöver gå på toaletten. Men hon vill inte göra det inför alla människor och hennes stressade pappa förklarar att de inte kan gå åt sidan, för på åkern finns poliser och hundar.

Delar ut mat

En kilometer längre fram syns några vita tält. Där tas de nyanlända emot av volontärer som lagar mat och delar ut frukt till barnen. Det har regnat hela morgonen och människor söker värme vid brasor som brinner intill tälten.

De flesta som delar ut mat och kläder här är volontärer från Tyskland.

– Jag och några vänner samlar pengar och mat i min hemstad, och sen tar vi med det hit. Det kändes självklart att hjälpa, säger Franz Übler från den tyska staden Nürnberg.

Här står också en mängd poliser och flera tv-team.

Flyktingarna som kommer hit sätts på bussar och körs vidare. Polisen vill inte svara på frågan om vart bussarna går, men de andra som finns på plats säger att flyktingarna körs till ett mottagningscenter.

Målet: Tyskland

En grupp unga män står insvepta i grå filtar och väntar på att få komma ombord på en buss. 18-årige Raman Halaf från Syrien är en av dem. Hans mål är att ta sig till Tyskland.

Vart ska bussen ta er?

– Jag har ingen aning, säger Raman Halaf.

István Bacskulin står under eftermiddagen vid taggtrådsstängslet och tittar på när folk går över till Ungern. Regnet tilltar.

– Nu är det höst. Jag är orolig för hur det blir sen, när kylan kommer, jag är rädd att någon fryser ihjäl här, säger han.

Under hela dagen och sent på torsdagskvällen fortsätter nya grupper av flyktingar att strömma in i Ungern.