Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Gustav Adolf

Var Walter Sickert Jack the Ripper?

Uppdaterad 2015-10-05 | Publicerad 2003-05-04

Vissa målningar är, om man lägger dem bredvid fotografier från bårhuset, oerhört skrämmande

LONDON

Den amerikanska författarinnan Patricia Cornwell, 47, har blivit mycket förmögen på sina deckare om rättsläkaren Kay Scarpetta.

Hon har använt en ganska stor del av den förmögenheten för att försöka bevisa en sak - vem som egentligen var Jack the Ripper.

- Jag vet att det var målaren Walter Sickert, säger Cornwell som under en period var helt besatt av morden.

Nu kommer hennes bok om Walter Sickert "Porträtt av en mördare. Jack Uppskäraren - fallet är avslutat" ut på svenska.

Fem prostituerade kvinnor dödades brutalt i den då mycket fattiga stadsdelen Whitechapel i östra London under några höstmånader 1888, mord som fascinerat sedan dess.

Mysteriet Jack the Ripper, Jack Uppskäraren, har blivit ett av de mest kända, mest omskrivna och mest engagerande i världen.

Patricia Cornwell hade egentligen en annan bok i tankarna när hon började göra research på de ökända morden.

Den skulle handla om hur hennes kända deckarhjältinna Kay Scarpetta tittade på fallet.

Kay Scarpetta är rättsläkare i Virginia i Cornwells serie om henne.

Under de snart 115 år som förflutit har dussintals, kanske hundratals kandidater pekats ut som "Jack the Ripper". Det är allt från gatsopare till grevar, från Oxfordakademiker till miljonärer.

Plus ett antal vanliga galningar.

Under arbetet med den planerade boken om hur Scarpetta undersöker fallet blev Patricia Cornwell så fascinerad, ja, rentav besatt, av morden att hon övergav sitt ursprungliga projekt för ett nytt.

Hon skulle avslöja vem som egentligen var mördaren, på riktigt.

Under det stora projektet - som kostat henne någonstans mellan 50 och 90 miljoner, siffran varierar i olika källor, har hon anlitat DNA-experter, grafologer och konstkännare.

Patricia Cornwell är övertygad om att det var målaren Walter Sickert som begick de fem morden.

- Jag tror till 100 procent att Walter Richard Sickert begick de här seriemorden, att han är mördaren i Whitechapel, har Cornwell sagt.

Sickert som dog så sent som 1942, han var då 82, blev en av de mest kända målarna i England och hans konst finns på museer och gallerier i hela världen.

I boken, som på svenska heter "Porträtt av en mördare. Jack Uppskäraren - fallet är avslutat", berättar Cornwell om hur hon blev intresserad av Walter Sickert.

Hon skriver att hon bläddrade igenom en bok om Sickerts konst och att hon fick syn på en målning som han gjorde året för morden, 1887.

Den visar en för sin tid känd artist som hette Ada Lundberg och Patricia Cornwell säger att bilden fångade henne eftersom Ada Lundberg antas sjunga men att det egentligen ser ut som om hon skriker medan ett antal män kastar lystna blickar på henne.

- Det jag såg var morbiditet, våld och kvinnohat.

Patricia Cornwells teori är inte helt unik men ändå ganska ifrågasatt. De första uppgifterna om att det kunde vara Walter Sickert som begick de fem morden lanserades redan på 60-talet av olika konstkritiker eftersom Sickert målade en serie tavlor, "The Camden town murders", 20 år efter morden.

De visade en man med dolt utseende som satt i ett rum med en kvinna - antagligen en prostituerad - som ibland sov, ibland verkade vara död.

- Jämför man med foton från bårhuset finns det skrämmande likheter, har Patricia Cornwell berättat i engelska BBC som gjort en dokumentär om hennes arbete med boken.

Sickert är mest känd före sina målningar från Londons teaterscener. Men åren 1908-1909 gjorde han en serie mörka bilder som visar den nakna kvinnan, ibland levande, ibland mördad, i ett rum med en påklädd man.

Serien är alltså känd som "Camden town murders", efter ett mord i Sickerts eget grannskap.

Men Patricia Cornwell tror att Sickert egentligen plågades av minnesbilder från de mord han - enligt henne - begick två decennier tidigare.

- Vissa målningar är, om man lägger dem bredvid fotografierna från bårhuset, oerhört skrämmande, har Cornwell berättat i en annan tv-intervju.

Hon säger att en av målningarna liknar det rum där Mary Kelly, Jack the Rippers sista offer, dödades. Cornwell har lagt märke till att sänggaveln på bilden är av trä, precis som den var i Mary Kellys rum. På Sickerts övriga målningar är sängaveln i järn.

Och Patricia Cornwell, som studerat åtskilliga seriemördares bakgrunder för sina böcker, säger att nästan alla seriemördare behåller en souvenir som de kan använda för att få bränsle till nya fantasier.

Hon tror att Sickert gjorde skisser av sina mord, men det kan hon inte bevisa då skissböckerna är borta.

Hon tror också att Sickert väntade 20 år med att skildra morden i målningar eftersom de skulle dragit uppmärksamheten mot honom om han målat dem direkt efteråt.

Hon tror också att Sickert begick fler mord än de fem under hösten 1888.

- Seriemördare fortsätter att mörda, Sickert fortsatte att mörda. Han kan ha dödat 15, 20, 40 personer innan han själv fridfullt dog i sin säng.

- Då var han en stor man, en av de största brittiska målarna. Hade han erkänt morden tror jag att ingen skulle trott på honom.

Patricia Cornwell läser också stora mängder om Walter Sickerts liv och arbete.

I en biografi - skriven av en av hans beundrare - berättas att han hade en röd näsduk i sin ateljé när han målade serien "Camden town murders". Han hade den för att få inspiration.

Cornwell tror att det handlar om samma röda näsduk som ett vittne såg en man ge till Mary Kelly bara en kort tid innan hon mördades.

Den amerikanska författarinnan upptäckte också att Walter Sickerts psykologiska profil liknar den som majoriteten av seriemördare har.

Han växte upp med en våldsam far, han var mycket rädd som barn och hade ett tvångsmässigt beteende: han tvättade ständigt sina händer.

I de profiler som görs på seriemördare finns ofta ett annat inslag: en växande aggressivitet som har roten i en smärtsam händelse under barndomen.

Cornwell visste att Sickert hade gått igenom mycket smärtsamma operationer som barn för en fistel, en onormal kroppsöppning, som han hade någonstans på kroppen.

Hon fick senare veta, från en av Sickerts släktingar, att fisteln fanns på hans penis.

Operationerna hade troligen gjort Sickert steril.

Målaren var också gift tre gånger, men han hade inga barn. Cornwell tror att detta kan var den psykologiska motivet till att han genomförde morden.

- Det finns den här svåra sexuella störningen, jag tror att det var något som drev på honom mycket hårt.

Patricia Cornwells problem är väl att få experter egentligen tror på hennes teori - även om den varit i svang tidigare - trots de väldiga summor hon spenderat på sin egen utredning.

För att bevisa sin tes köpte hon in närmare 30 av hans målningar, några kostade så mycket som 700 000 kronor, bara för att skära upp dem för att leta efter Sickerts egen DNA. Men hon vågade inte strimla alla - konstkännare blev tillräckligt ilskna över att hon hade sönder några av dem.

Den DNA-analys som hon lät göra gav visserligen resultat - men inte i den grad hon hoppats på.

När den allra första polisutredningen gjordes direkt efter morden fick polisen många brev där avsändaren påstod att han var mördaren - de flesta var förstås falska. Men några av dem kan vara skrivna av den verklige "Jack the Ripper".

Patricia Cornwell fick den engelska regeringens tillstånd att låta sina experter undersöka de här breven. Men breven var inplastade vilket dödat alla spår av DNA.

Till slut hittades ändå ett sista brev, av en intendent på Scotland Yard, som aldrig kommit in i Jack the Ripper-arkiven utan låg i ett annat arkiv.

Det här sista brevet misstänktes vara skrivet av mördaren.

De små spår av DNA som fanns där stämde faktiskt överens med DNA från brev skrivna av Walter Sickert själv.

Men experterna som gjorde analyserna sa samtidigt att DNA på konstnärens egna brev var en blandning från flera personer.

Patricia Cornwell gjorde ändå en mycket viktig upptäckt.

Det tidigare okända brevet, som alltså kan komma från mördaren, hade en vattenstämpel från pappershandlaren Perry & Sons - en pappershandel som även Walter Sickert använde.

Boken kom ut i de engelsktalande länderna runt årsskiftet och nu är det dags för Sverige.

- Det här är så viktigt för mig att jag offrar mitt rykte på det, säger Patricia Cornwell.

Blev rik på sina böcker

Flera har misstänkts vara Uppskäraren

Leif Kasvi