Fyrabarnspappan Mikael dog i vårdkön – blev inte kallad när han skulle
Publicerad 2024-04-28
SÖDERKÖPING. Mikael Malmqvist skulle hjälpa sonen Simon bli klar med huset, vara med på andra sonen Viktors bröllop och se sina två döttrar växa upp.
I stället dog han i en hjärtinfarkt – som sannolikt hade kunnat förhindras om vården kallat honom i tid.
– Det gör väldigt ont att veta att pappa hade haft en chans. Hur kan det vara så här i Sverige? säger sonen Simon Malmqvist, 25.
Den bästa stunden brukade vara i bilen hem från jobbet.
– Jag jobbade på hans firma, så pappa körde mig hem. Ibland skrattade jag så jag fick ont i magen. Pappa var väldigt rolig, han hade sjuk humor, säger Simon Malmqvist, 25.
Det var bara han och pappa Mikael Malmqvist på företaget, och det fungerade nästan helt perfekt. Lite småbråk här och där, men aldrig någonting allvarligt.
– Det var en bra miljö, att jobba tillsammans. En drömmiljö, kan man säga.
Men i somras vändes allting upp och ner.
200 personer i kyrkan
Den 29 september i fjol försökte han nå sin pappa på morgonen, men fick inget svar. Den natten hade Mikael dött i en hjärtinfarkt. Bara några timmar tidigare, sent på natten, hade de haft kontakt.
– Det var helt omöjligt att ta in. Det tog flera veckor innan jag förstod, säger Simon.
Han ringde sin storebror, Viktor Malmkvist, 30.
– Jag kunde inte tro att det var sant, att det var ett skämt, ända tills min fästmö ringde mig och sa det en gång till, säger han.
Över 200 personer fyllde kyrkan vid begravningen. Viktor och Simon kände bara igen hälften av dem.
– Jag tänkte bara: vilka är ni? Han var verkligen en människoälskare, han älskade att vara med folk, säger Simon.
”För långa köer, helt enkelt”
Mikael hade dött av en massiv hjärtinfarkt till följd av bland annat övervikt. Men ingen i familjen fick reda på att han tio månader före sin död hade sökt vård för sitt hjärta, i december 2022. Han fick då fått reda på att han hade haft en liten hjärtattack. Mikael skulle bli kallad till skiktröntgen på Vrinnevisjukhuset inom 2–3 månader.
Men kallelsen kom aldrig.
– Det visar ett tillgänglighetsproblem till undersökning och utredning, att det är för långa köer helt enkelt, säger Erik Stenqvist, chefsläkare på Vrinnevisjukhuset.
Hans bedömning är att om utredningen hade gjorts inom riktlinjerna hade Mikaels problem sannolikt kunnat åtgärdats.
– Det är troligt att man hade åtgärdat någonting i hans kranskärl. Det finns en viss grad av hypotes, men det hade troligtvis kunnat lindra, förhindra eller fördröja hjärt-och-kärlsjuklighet, och inte drabbats av den allvarliga och dystra följden plötslig död, säger han.
”Hur kan det inte bli bättre?”
Händelsen har anmälts till Ivo enligt Lex Maria, och röntgenavdelningen på Vrinnevisjukhuset har lagt upp en handlingsplan för hur de ska gå till väga för att detta inte ska ske igen.
Den har de följt, och har bland annat frångått de anställningsstopp som annars finns i region Östergötland.
– Vi beklagar det som inträffat, det gör vi ju. Vi vidtar alla de åtgärder för att förhindra att en liknande händelse ska ske igen, säger Anna Westerlund, chef på röntgenkliniken på Vrinnevisjukhuset.
Det var först när Aftonbladet ringde upp Simon, Viktor och resten av Mikaels familj som de förstod att det var sjukvården som hade gjort fel.
Att Mikaels liv hade gått att rädda.
– All sorg hade lagt sig, eller lugnat sig i alla fall. Så kommer allting upp igen, det har varit jättejobbigt, säger Viktor.
– Jag förstår inte hur det inte kan bli bättre i Sverige. Det har varit såhär ett tag, det har ju funnits tid att förbättra sig, säger Simon.
Mikael blev 54 år gammal. Hans söner blir utan honom, och hans två yngre döttrar får växa upp utan honom. Familjen har gjort en anmälan till Löf, ett försäkringsbolag för patientskador som de flesta regioner är kopplade till, och kan eventuellt få en ersättning.
– Det är bättre än ingenting. Lite konstigt att säga så, men det hade varit någon form av upprättelse. Ett erkännande att de gjorde fel, och att det förhoppningsvis inte kommer hända igen, säger Viktor.
Skulle på hälsoresa i Grekland
Vid slutet av en liten grusväg söder om Söderköping ligger en liten sjö och en stuga. Här bor Simon nu. Tillsammans Mikael har han byggt om den till en bostad som går att bo i året runt.
– Det är så tungt när man tänker på allt som varit. Han brukade komma hit och basta och ta en öl, kanske sova över.
Mikaels företag finns inte längre, vilket har gjort att Viktor nu är arbetslös.
– Det har blivit en dubbelsmäll, kan man säga. Jag har fått sälja bilen, har inte råd att ha kvar den tills jag får ett nytt arbete.
Det var så nära att allting skulle bli bra. Två dagar efter att Mikael Malmqvist dog skulle han åka till Grekland på en hälsoresa. Han hade förstått att han inte kunde leva vidare på det sätt han gjort.
– Det känns så sorgligt att han ville ta tag i sitt liv, han ville fortsätta leva, säger Viktor.
I sommar ska bröderna Malmkvist tillbaka till kyrkan, men denna gång i ett helt annat ärende. Viktor ska gifta sig med sin flickvän Sofie.
– Och pappa kommer inte vara där. Det blir ... ja, det blir väldigt tomt.