Bläckfiskar har också falska minnen

helskärm

Ibland minns vi händelser helt fel när vår hjärna skapar så kallade falska minnen. Nu visar en studie att falska minnen även förekommer hos vissa bläckfiskar.

Djur har olika förmåga på minnets område. Bland ryggradslösa djur är det framför allt de sepialiknande bläckfiskarna som sticker ut eftersom de, så vitt man vet, är de enda djur vid sidan av ryggradsdjuren som besitter episodiskt minne. De kan med andra ord minnas vad som hände dem i det förgångna.

De har fått sitt namn på grund av att de har ett hårt inre skelett, sepia, som ibland hittas på havsstränder och förr kallades valfiskfjäll. På senare år har de blivit mycket uppmärksammade i forskarkretsar på grund av sin mentala förmåga.

Falskt minne

Episodiskt minne innebär att man rekonstruerar tidigare händelser. Men det innebär att olika detaljer som hör till en händelse, exempelvis dofter, synintryck och ljudintryck, måste rekonstrueras i rätt ordning och i sitt rätta sammanhang. När så inte sker, utan saker och ting blandas ihop, kan falska minnen skapas. De upplevs som lika verkliga som riktiga minnen – man kan till exempel få för sig att man sett något som man inte har sett.

I den nya studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften iScience, visar forskarna, som letts av biologen Christelle Jozet-Alves vid universitetet i Caen i Frankrike, att sepiabläckfiskar, precis som människor, också formar falska minnen i hjärnan.

Individuella bläckfiskar

Forskarna uppmuntrade falska minnen genom att visa bläckfiskarna – som hölls i ett akvarium – ett antal tuber, några tomma, andra med favoritfödan räkor, i en ordningsföljd som var avsedd att förvirra djuren. Det visade sig att de i slutänden blandade samman tuberna – de valde en tub som var tom. Av allt att döma rekonstruerade de händelsen på ett felaktigt sätt – de hade skapat ett falskt minne.

Men detta gällde bara för synintryck, inte för dofter. Mest slående var kanske de individuella skillnaderna. Några av bläckfiskarna påverkades inte alls av försöken att förvirra dem, andra var helt klart mycket känsliga och lät sig manipuleras mycket lättvindigt. Forskarna påpekar att fenomenet är vanligt även hos oss – några är mer mottagliga än andra.