Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Sorgsna Parisbor vallfärdar till Notre-Dame

Publicerad 2019-04-16

Branden må vara släckt och fasaden ha klarat sig, men storklockan i Notre-Dame har slutat slå. För Parisborna, som nu vallfärdar till katedralen för att hedra den dam som skyddat dem i århundraden, är förödelsen symbolisk och svår att bära.

Röken pyr fortfarande inifrån katedralens förkolnade innanmäte. Efter att de större avspärrningarna hävdes på tisdagen har Parisborna kunnat ta sig ännu lite närmare den gotiska byggnaden för att med egna ögon bevittna förödelsen. Många ringer nära och kära för att berätta vad de ser. Branden i Notre-Dame kan nästan liknas vid en anhörigs bortgång.

– Det är otroligt känslosamt och smärtsamt, suckar en kvinna i sin mobil medan hon långsamt går fram längs trottoaren.

Var inte osårbar

Den sargade franska huvudstaden har de senaste åren varit med om såväl terrordåd som upplopp och protester. Vissa undrar om staden, utan den Notre-Dame de alltid känt, kommer att orka resa sig igen. Många Parisbor har sett katedralen som en beskyddare från krig och epidemier, ett skydd som de flesta trodde skulle vara för evigt.

Knappt ett stenkast ifrån den svärtade byggnaden står 22-årige Theophile Gros och bara tittar. Hans ansiktsuttryck är nästan häpet.

– Jag var här i går kväll, men kom tillbaka nu för att se om någonting har gått att rädda, säger han.

– För oss här i Paris så känns det helt ofattbart att något som man trodde var så osårbart bara kunde brinna upp. Det får en att fundera över skörheten hos något som man alltid har tagit för givet.

Sjunger psalm

Parisiska Diffre Donnadille har ställt sig på en stenmur en bit bort för att få en klarare uppfattning om hur räddningsarbetet fortgår. Hon har tårar i ögonen.

– Jag har hört att de bara har lyckats rädda cirka 30 procent av verken därinne, men som tur var lyckades de i alla fall rädda Jesu törnekrona, säger hon och berättar att hon är katolik och har besökt katedralen i över 70 år.

– Jag är här för att be för att hon kommer att återuppstå. Hon är viktig för Paris.

När Diffre Donnadille tittat klart sällar hon sig till en grupp kvinnor vid avspärrningarna som spontant börjat sjunga en psalm för att hylla och hedra Notre-Dame.