Han är redan halvdöd som ledare för KD
Uppdaterad 2011-11-28 | Publicerad 2011-11-27
Göran Hägglund ser ut att gå segrande ur KD-striden om partiledarjobbet.
Men det är en Pyrrhusseger.
Som ledare är han redan halvdöd.
Den 28 januari har Kristdemokraterna riksting i Västerås. Formellt för att besluta att tingen numera ska hållas vartannat i stället för varje år som nu.
Men i verkligheten handlar det om partiledaren Göran Hägglunds framtid. Framröstad eller nedröstad?
Sedan valberedningen i går träffat företrädare för partiets 26 distrikt ser det ut som om Hägglund kommer att gå segrande ur striden. Men han är redan kraftigt försvagad, nästan nere för räkning.
Hägglund har utmanats av en av sina allra närmaste, partiets andre vice ordförande Mats Odell som ägnat den senaste tiden åt att resa runt bland partimedlemmarna för att störta Hägglund och i stället installera sig själv.
På ytan har det inte varit särskilt framgångsrikt. Av de partidistrikt som förordar Hägglund, 52, eller Odell, 64, satsar 78 procent på sittande ordförande, Göran Hägglund. Medan 22 procent vill ha åldermannen Odell.
Men i verkligheten är siffrorna för Hägglund inte lika övertygande som de kan framstå vid första anblicken.
170 lokalavdelningar har lämnat in synpunkter på vem de vill se som ordförande fram till valet 2014.
Omkring 100 vill att Hägglund sitter kvar.
Närmare 70 vill att någon annan tar över. Av dem vill 50 ha Odell. 20 föredrar en annan person.
Som ledare sitter alltså Hägglund löst. Man skulle kunna betrakta honom som närmast halvdöd som politiskt kraft, i alla fall i sitt eget parti.
Remarkablare saker har hänt i politiken än att man kommit igen från en liknande position. Men det absolut vanligaste är motsatsen.
För en partiledare som, likt Hägglund, tvingats stirra ett bristande förtroende i vitögat brukar det inte finnas någon väg tillbaka. Frågan brukar snarare vara hur länge det dröjer innan han, eller hon, inser att det är dags att dra ner ridån.
Framtiden för Mats Odell ser inte heller ljus ut. Man skulle kunna tro att han stärkt sin position genom att få ett hyfsat stöd för att utmana sittande partiledare.
Men i praktiken fungerar det inte så. Odell har spelat ett högt spel.
Han är, som nämnts, Kristdemokraternas andre vice ordförande. Han är också partiets gruppledare i riksdagen, en mot allmänheten inte så känd maktposition, men icke desto mindre en huvudroll. Odell är också ordförande i näringsutskottet, även det en hög förtroendepost.
Men trots dessa positioner har Odell, som Hägglund petade som minister efter valet förra året, visat sig vara illojal. Det brukar inte betala sig, inte ens i politiken.
Kristdemokraterna rör sig i väljarbarometrarna kring fyraprocentsspärren. De har större problem att ta itu med än att undergräva partiledarens position. Men det förefaller inte ens de välkammade och allmänt hyggliga kd:arna ha förstått.
Fotnot: En pyrrhusseger är dyrköpt och kan ge framtida förluster. Uttrycket kommer från den grekiske kungen Pyrrhus, som efter ett framgångsrikt slag mot romarna sade: ”En sådan seger till och jag är förlorad”.