”En story om revansch”
Publicerad 2013-08-15
Martin Aagård om Ellen Jelineks sommarprat
Åh, teatern!
Tänk att få komma in vid teatern!
Har vi inte alla någon gång drömt om att få spela Richard III på Old Vic eller naken bita huvudet av kycklingar i en finsk källare. Ni vet, spela teater helt enkelt! De flesta av oss har i alla fall känt minst en person med fluffigt hår och stora gester som närt de där drömmarna.
Ellen Jelinek är en av alla dessa drömmare.
Hon fantiserade så hårt om att få komma in vid teatern att hon brukade övningsintervjua sig själv om livet som firad skådespelare.
Men trots att hon tillhör en av Danmarks mest kända skådespelarsläkter höll det på att inte bli något alls. Fyra gånger fick hon nej tack från scenskolan. Hon bestämde sig för att bli jurist och skaffade en pojkvän från Handelshögskolan istället. Men det gick också åt skogen.
Besvikelsen var därför fruktansvärd när hon efter femte och sista försöket till slut lyckades komma in – och så visar sig skådespelarutbildningen vara en enda lång mardröm.
Efter att ha blivit gravid och hamnat i en konflikt med en student och studierektorn blev hon mer eller mindre utfryst under ett års tid.
Ensamma luncher, ensamma lektioner, hat och sorg.
Hon uppmanades att sluta.
Jelineks berättelse är ytterligare en historia, av många, om hur usla våra konstnärliga utbildningar kan vara på att ta hand om sina elever. Men också en story om revansch: Efter två års mobbing var det dags för slutexamen. Dagen efter ringde Dramaten och frågade om hon ville ha jobb.
Det var som en pjäs.
Andra var inte lika lyckliga. En elev i klassen under hängde sig efter att ha utsatts för samma behandling.
Vad kan vi lära oss av dagens sommarprat?
För det första: Döden. Tänk på den ibland. Ellen Jelinek har förlorat fler av sina nära och kära än många andra. Berättelsen om hur hennes syster tynar bort i leukemi var hjärtskärande.
För det andra: Alla konflikter har lärt henne att man ska vara snäll, säger Ellen Jelinek. Jag applåderar stående.
För det tredje: Som konflikträdd och lite allmänt tillknäppt person känner jag en gränslös tacksamhet över att jag aldrig börjat jobba vid teatern.