Hur Nobelkommittén än gör så blir det alltid fel
Nu kritiseras de för att Malala INTE fick priset
Så var det dags igen för den årliga utskällningen av den norska Nobelkommittén.
Hur de än gör blir det alltid fel.
Ingen kan invända mot årets fredspristagare. Då är många istället upprörda över att en viss person INTE fick priset.
Sällan har någon varit så favorittippad som pakistanska Malala Yousafzai som blev världskänd sedan hon sköts i huvudet på väg till skolan men mirakulöst överlevde och fortsatte sin kamp för att flickor ska få gå i skolan.
Ett bevis på stort mod och en förebild för flickor världen över.
Oddsen hos spelbolagen var så låga att en satsad hundring på Malala som pristagare inte gav mycket mer än pengarna tillbaka.
16-åriga Malala såg ut som det perfekta valet. Bortsett från talibanerna är det få som skulle invända mot alla flickors rätt att gå i skolan.
Öppet mål för Nobelkommittén att för en gångs skull göra sig populär världen över.
Överraskade
Men som så många gånger tidigare överraskade Nobelkommittén. Priset gick istället till en fram till helt nyligen väldigt anonym och närmast okänd organisation, OPCW (Organisation for the Prohibition of chemical weapons).
Valet är svårt att invända mot. Alfred Nobel anger i sitt testamente nedrustning som ett kriterium för att få fredspriset. Att befria världen från kemiska vapen är en synnerligt god gärning.
Extra aktuellt nu när det blev OPCW:s uppgift att förstöra Syriens kemiska vapen. De har redan hunnit börja men blir inte klara förrän nästa sommar. OPCW hade knappast fått priset om det inte varit för Syrien men har jobbat i det tysta sedan 1997 och förstört kemvapen i bland annat Indien och Albanien.
Säkert tänkte Nobelkommittén att valet av OPCW skulle vara väldigt okontroversiellt. En chans att få pusta ut efter flera år av stark kritik mot pristagare (Obama) eller från länder som känt sig utpekade (Kina).
Väcker känslor
Men hur Nobelkommittén än gör blir det alltid bråk. Frågan är om det beror på de norska politiker som sitter i kommittén eller om det är priset i sig som väcker så mycket känslor.
Fredspriset är det finaste pris man kan få.
Normalt orkar det flesta av oss inte tänka så mycket på världens ödesfrågor som nedrustning, klimathot, krig och konflikter. Eller på alla de människor som varje dag gör modiga och beundransvärda insatser för att göra världen bättre.
Men när en pristagare ska utses är alla plötsligt engagerade och har en åsikt. Väldigt olika åsikter.
Nobelkommitténs val av OPCW innebär inte att man inte tycker att Malala eller kongolesiske läkaren Mukwege som hjälper våldtagna kvinnor eller Claudia Paz y Paz, åklagare i Guatemala som åtalar de ansvariga för landets folkmord, gjort berömvärda insatser.
Istället för att klaga över Nobelkommitténs val borde vi kanske vara glada över att det finns fler värdiga pristagare än det finns pris att dela ut.