Hemma hos Jonas råder evigt 50-tal

En äkta rockabilly släpper inte nostalgin

GÖTEBORG

Långsamt håller Jonas Nords hem på att förvandlas till en nostalgidröm från 1950-talet.

-Det började när jag första gången hörde rockabillymusiken. Då var jag barn, säger han.

Han har Elvis Presley på stenkakor, alltså gamla 78-varvsskivor.

Det är stort att höra "Jailhouse rock" från en stor, gammal, tung och svajigt spelande radiogrammofon.

Kaffe kokar Jonas Nord på spisen i en röd kaffepanna och det doftar som det gjorde i mormors kök.

Mormor hade ingen tv-kanna, Jonas Nord har tio.

-Jag har köpt när jag hittat på någon loppmarknad.

Det är där han gör sina 50-talsfynd.

Han renoverar och bygger om och köper möbler allt eftersom. Barnkammaren är färdig.

-Ska väl bli någon som använder den så småningom, säger flickvännen Katarina.

Skaffade bankomatkort

Jonas Nord bor i Skepplanda några mil nordöst om Göteborg. Där hittades han av författarinnan Josefin Ekman som rest världen runt och letat rockabillymänniskor till sin bok om musiken och livsstilen, "Rockabilly - en bok om de sista romantikerna".

-Hon kom hit en dag och tittade. Det var skoj att hon skrev om mig, säger Jonas.

Det går inte att leva ett riktigt 50-talsliv i Sverige i dag. Utvecklingen har, trots allt, sprungit ifrån romantikerna.

-Jag har ju till exempel skaffat mig ett bankomatkort, säger Jonas Nord.

Telefon av bakelit

Han har också i det "moderna rummet" en relativt ny tv, en video, han har en stereoanläggning från 70-talet, som han kan spela 78-varvare på. Dvd-spelaren har han däremot aldrig använt.

Telefon av bakelit med fingerskiva, ingen dator.

-På banken tycker de att jag ska betala räkningarna med en dator. De vill ju inte längre ha in folk i lokalerna, säger Jonas Nord.

Han jobbar som lastbilsmekaniker i Göteborg och på gårdsplanen har han 18 gamla bilar, bland annat en Volvo PV från 53.

-Ska nog gå att köra en dag.

-Jag är 40 år så jag har aldrig upplevt 50-talet men jag inbillar mig att man tog det litet lugnare då. Det tempot skulle jag vilja ha, säger han.

Per-Iwar Sohlström