”Det gav hopp om framtiden”

Peter Kadhammar

Peter Kadhammar på plats i Ukraina - rapporterar från det avgörande valet

Kiev. Natalia Honcharova satt i skola nummer 234 i en förort till Kiev och studerade noga vallistorna. Hon hade klätt sig fin i vitt och med elegant hatt, det hade många av damerna som trängdes i lokalen.

Fru Honcharova reste sig och klämde sig in i kön till valbåsen som täcktes av blå och gula skynken, Ukrainas färger. Hon skrattade och sa:

– Nähä du! Jag tänker inte berätta vem jag röstar på.

– Det blir Porosjenko! sa hennes man, en karl i kortärmad beige skjorta och med ståltänder glimmande i munnen – ett minne från den tid då Ukraina tillhörde Sovjetunionen.

Redan innan vallokalen öppnade klockan åtta på morgonen stod människor i kö. Det lovade att bli en varm dag och ett par timmar senare var temperaturen säkert över 30 grader inomhus. Men stämningen var god och avspänd och det var svårt att tro att människorna som väntade utanför båsen skulle avge sina röster i ett ödesval.

Funktionärer övervakade urnorna av genomskinlig plast. De var förseglade med fasttejpade pappersbitar som bar stämplar och namnteckningar från den lokala valkommissionen.

En funktionär, Nina Fihurska, pensionerad telefonist från det kommunala VA-verket, försäkrade att plomberingen var i enlighet med lagen.

Utanför dåsade ett par unga polismän i blå uniformer och med kepsarna i nacken.

Förorten Troeschina byggdes på 1980-talet, i slutet av den sovjetiska epoken. De höga hyreshusen är typisk kommunistisk senfunkis: ljust tegel och betongplattor i ett förfall som började samtidigt som husen var färdiga.

Att få bostad här var högsta vinsten för en arbetarfamilj. Sedan föll kommunismen och 1990-talets ekonomiska och politiska kaos följde.

En av mina guider växte upp i området och berättade att av 23 elever i hans klass på 90-talet knarkade tre ihjäl sig och två hamnade i fängelse.

Det där är bara en liten antydan om vad Ukraina gått igenom. Det är ett land som under 1900-talet upplevde första världskriget, inbördeskrig, ännu mer inbördeskrig, främmande invasioner, svältkatastrofen till följd av Stalins jordbrukskollektivisering, andra världskriget, Förintelsen, det sovjetiska förtrycket och Sovjetunionens kollaps.

Sedan Ukraina blev fritt har det styrts av korrumperade politiker och oligarker, landet har genomgått två revolutioner och är nu utsatt för väpnad aggression och ett kontinuerligt propagandabombardemang från Ryssland.

Affischer med kandidaterna och deras program satt uppe i vallokalen i skola nummer 234. De köande fläktade sig med de långa valsedlarna.

Ett par 21-åriga killar skulle rösta för första gången. Den ene av dem funderade på högerpopulisten Dmytro Jarosj, Högra sektorns ledare, som inte ens nått en procent i opinionsmätningarna.

En kvinna berättade att hon röstade på Olha Bogomolets, välkänd läkare som var aktiv under revolutionen.

Men vinnaren blir enligt opinionsmätningarna chokladkungen Petro Porosjenko, en oligark i konfektyr som är EU-vänlig men anses kunna tala med Putin också.

Omvärlden förväntar sig att presidentvalet i Ukraina ska gå rätt till. Det gör ukrainarna också. Men med tanke på det här landets historia och avsaknaden av en normal politisk kultur är det fantastiskt att valet alls äger rum under civiliserade former.

Media i väst larmar förstås om oroligheter i östra delarna av landet:

"Ukraina i krisstämning går till presidentval"

"Blodig upptakt på Ukrainas val"

Men i skola 234 köade gamla gubbar och unga kvinnor, där stod grabbar som skulle rösta för första gången. Jag talade med en gammal man som ansåg att valet var olagligt därför att revolutionen var olaglig. Men han röstade.

Och där stod Natalia Honcharova i elegant hatt och väntade på att få lämna sin röst.

Det gav, i all stillhet, hopp om framtiden.