Ett liv bland tusen rosor

Titta in i Mariannes doftande paradis

Längst norrut i byn, intill den gamla stadsmuren från 1600-talet ligger Rosengården i Kristianopel.

Varje vår, sommar och höst strömmar tusentals besökare till Marianne Vikströms doftande paradis för att ta del av Sveriges största privata samling av gammeldags rosor.

Redan efter ett par fotsteg in i trädgården avlöser dofterna varandra. Den underbara klätterrosen Gruss an Zabern blommar rikt och doftar ljuvligt och Johanna Röpcke, som Marianne Vikström kallar för ”sin bokmärksros”, klättrar längs med verandastaketet intill huset.

Här, i Rosengården i Kristianopel, finns cirka 550 sorters rosor gömda bakom familjens rosa hus. Marianne Vikström och Anders Garenberg flyttade hit 1986.

Då fanns det endast en hel del mycket gamla fruktträd i trädgården – och en ensam ros. Resten av den 5 000 kvadratmeter stora ytan var igenväxt och täckt med en halvmeter ogräs.

– Vi bestämde oss för att inte ha någon betungande trädgård. En gräsplätt med lite trädgårdsmöbler skulle bli lagom, säger Marianne.

Ogräs är ingen fiende

Anders röjde bort det värsta av ogräset med en röjsåg och körde sedan med gräsklipparen. Resultatet blev gräsmattan som den ser ut idag. En färgsprakande grön matta där ogräs ses mer som vän än fiende.

– Till en början var jag väldigt petig och ville endast ha blommor i rosa, vitt och blått. Men nu låter jag det mesta sköta sig själv. När blommorna självsår sig och sprids vidare, skapas färgkombinationer som man tidigare inte tänkt på. Så på det området har jag blivit mycket mindre petig.

Varför just rosor?

– På 70-talet fick jag tag i en roskatalog, som blev min nattlektyr. Det fanns visserligen inga bilder i den, men den var ändå intressant att läsa. När vi väl köpte huset i Kristianopel kände jag att någon ros ska jag väl ha, säger Marianne och visar vägen in till sitt gröna paradis.

I början av vår vandring finns ett brett sortiment av rosor, klematis, pioner och perenner – alla till försäljning.

Och rosorna har försetts med små skyltar, som innehåller all information man kan tänkas behöva på sin upptäcktsfärd.

Inte för högtidligt

Rosengården i Kristianopel öppnades för allmänheten för cirka åtta år sedan. I dag kommer människor från hela landet hit för att ta en promenad och titta närmre på trädgårdens rikedom.

Och för Marianne är det viktigt att rosengården inte blir allt för högtidlig. Besökare får gärna ta med sig matsäckskorgar och för barnen finns det en lekplats. Här ska man känna sig välkommen och kunna stanna så länge man vill.

– Och jag gläds åt att det är allt fler som faller för de vildvuxna rosorna och de gamla pimpinellerna i stället för prydliga rabattrosor. Själv älskar jag ju vildvuxna rosor, deras obändighet och att de går sin egen väg.

Vad betyder rosorna för dig?

– Älsklighet, skönhet och doft. Dessutom är det fascinerande att de funnits så länge. Det känns som om de talar till en.

Letar du efter nya sorter?

– Nej, inte längre. Jag vill inte plantera igen mer utan behålla de öppna ytorna. Det ska vara fridfullt och stämningsfullt här.

Och det är det verkligen.

En klättrande Bourbon Queen leder oss in i rosornas värld.

Trots att besökarna droppar in en efter en är det lugnt och stilla.

Det känns som om vi smyger in i ”Den Hemlighetsfulla Trädgården”. Här klättrar Drottningen av Danmark på en spaljé och fruktträden ger skön skugga.

Längre bort skymtar en stor rosenbuske med bomullsliknande blommor som mäter hela 28 meter i omkrets: Paul’s Himalayan Musk.

Mycket småfåglar

Men hur kan man skapa en sån här vacker rosenträdgård på bara några årtionden?

Hemligheten stavas egen kompostjord och ordentligt med vattning när växterna är nyplanterade. Och skadebekämpningen, den lämnar Marianne till fåglarna.

– De flyger omkring här tidigt på morgonen och äter bladlöss. Annars har jag faktiskt ingen aning om hur vi kan klara oss så bra från angrepp. Vi har aldrig haft några stora problem med sjukdomsangrepp eller ohyra i trädgården.

Efter flera timmars strosande och luktande är det dags att bege sig hemåt. Solen står lägre, skuggorna är mer påtagliga och färgerna skarpare.

Men för Marianne är dagen ännu inte slut.

Klockan är fem och det är tre timmar kvar tills rosenparadiset stänger för dagen och gästerna måste bege sig hemåt.

Så lyckas du med rosorna

– Mariannes bästa tips

Fler trädgårdstips:

Micaela Nordberg (hemotradgard@aftonbladet.se)