”Förvånande att inte fler dör”
Uppdaterad 2012-02-03 | Publicerad 2012-02-02
Det var en alldeles särskilt strålande dag och dykning stod på schemat.
Inga bälten i bilen, men vad gjorde väl det? Jag hade ju semester och chauffören – med sin stappliga engelska – var ju så glad och så härlig.
Fönstren nedvevade, vinden i ansiktet. Som jag skrattade när han körde på den knaggliga vägen. Frihet, i en liten plåtburk.
Tills han tappade kontrollen.
Tills bilen svängde. Krängde. Och voltade. Runt, runt, runt.
Som Balder på Liseberg tre gånger i rad utan att kliva av. Minus den sköna kittlande känslan. Bara skräcken och det tomma luftrummet i magen. Och sedan tystnaden.
Men alla i min bil överlevde. Uppochnedvända i ett främmande land sparkade vi sönder en vindruta och kröp ut.
En annan tid, en annan plats. Jag står och tittar på en vindruta nu också. Och den här gången överlevde ingen i bilen. Ser bromsspår dansa över vägen. Ser där livet tog slut för fyra unga svenskar, och för den 26-årige thailändare som körde dem.
De skulle också dyka. Och jag undrar om de åkte med nedvevade rutor.
En timme senare, i Patong Beach.
Två blonda killar som kraschat med sitt hyrda fordon. Fullt upptagna att diskutera straff med den lokala polisen.
”Det kommer att bli dyrt”, säger fotograf-Dennis.
De kom billigt undan, tänker jag.
För när vi går vidare ser vi dem överallt; turisterna som firar semester med att lura döden som väntar i paradiset.
Med att åka svarttaxi.
Med att hoppa på en motorcykeltaxi, körd av en främmande man som garanterat aldrig tagit mc-kort.
Med att låta sin treåring stå längst fram på den hyrda moppen och åka ”på thailändskt vis”.
Med att köra mc med bar överkropp och flipflops som om man aldrig gjort annat.
Jag är skickad till Patong för att fyra ungdomar är döda, för att fyra svenska familjer har fått sina liv förstörda här i Thailand.
Det är tragiskt bortom vad ord kan beskriva.
Men när jag ser alla svenskar här i trafiken känner jag inte bara sorg, utan tyvärr även förvåning – att antalet döda inte är fler.
400 000 svenskar reser till Thailand varje år. För många av oss är smaken av frihet aldrig så söt som här och nu, där och då, på semestern.
Men eftersmaken kan bli förödande.