”Hon var en liten stor människa”
Publicerad 2011-12-16
Brodern vill fortsätta Karens stöd åt kriminella
Karen Gebreab, 24, ville hjälpa sådana som sin mördare Erik Ljungström, 28.
I samband med livstidsdomen mot häktesmördaren faller, hyllas hon och hennes tankar av sin bror.
– Hon var en liten stor människa, säger Mathias Gebreab, 34, som i samarbete med Fryshuset sätter upp en fond i Karens ära.
Mathias Gebreab låter inte hämndlysten när han reflekterar över systerns mördare. Tvärtom försöker han motarbeta det. Han vill ta vid, där systern slutade. Hennes samhällssyn var att inget är svart eller vitt. Att det är människors livssituation, inte ondska, som avgör om de blir brottslingar.
Såg vänner hamna snett
Syskonen växte upp i Stockholmsförorten Husby.
– Det fanns saker runt omkring en, man såg det varje dag. Man har haft vänner som hamnat i fängelse eller gått ner sig i missbruk. Vår egen uppväxt var tuff men disciplinerad och stabil. Vår pappa hjälpte oss med vad som var rätt och fel. Karen kunde välja den rätta vägen och såg sig som priviligierad, säger Mathias Gebreab.
Karen Gebreab var innan hon dog nyutbildad socionom. Hennes stora förhoppning var enligt brodern att kunna hjälpa utsatta. Jobbet som häktesvakt trivdes hon med.
– När hon åkte dit var hon glad. Hon skulle aldrig jobbat där om hon hade känt sig obekväm. Hon tog alltid en extra sväng runt för att kolla att alla hade det okej. Hon spelade kort och backgammon med de intagna på sin lunch. Hon såg människorna och var väldigt respekterad av både kollegor och intagna.
"Dömde aldrig någon"
På kvällarna läste Karen Gebreab kurser för att komplettera sina betyg och kunna läsa vidare till jurist.
Kriminalitet kan inte förhindras genom straff, var hennes fasta övertygelse.
– Min syster dömde aldrig någon. Det spelade egentligen ingen roll vad personen hade begått för brott eller gjort. Hon hittade alltid något positivt hos den människan eller någon förklaring till varför det hade blivit så fel – i uppväxten eller vad det nu kunde vara för något.
Syskonen hade heta diskussioner om just straff.
– Jag kunde se det som självklart att vissa människor av någon anledning inte förtjänade att vara fria. Men hon försvarade allt och alla. Det är en hemsk tanke att Erik hade varit en av människorna som hon hade ställt sig upp och backat i alla lägen.
Dubbla känslor för mördaren
Den 3 oktober mördades hon av Erik Ljungström. Men i stället för att fokusera på ”ondskan” i hans handling, vill familjen flytta blickarna till hans historia som började med moderns död i cancer då han var 14 år gammal.
Enligt Erik Ljungströms pappa, som vittnar i den rättspsykiatriska utredningen, blev han ”galen” från och med då. Vid 17 fick han diagnosen Aspbergers syndrom och hamnade därefter på ett LVU-hem.
Om själva domen — livstids fängelse — säger Mathias Gebreab:
– Det här var den absolut lättaste mordhistorien i svensk historia. Allt annat än livstids fängelse som påföljd skulle vara sjukt.
– Det känns löjligt egentligen att bli glad för en livstidsdom, jag vet inte vad jag ska säga. Jag är nöjd att tingsrätten tagit det beslutet. Men det är nu arbetet börjar. Nu ser vi fram emot rättegången mot kriminalvården, som är orsaken till att min syster blev av med sitt liv.
Känslorna för mördaren Erik Ljungström är väldigt dubbla. Å ena sidan känner familjen ryggradsmässigt en extrem ilska mot den man som med sådan brutal råhet mördat deras älskade dotter och syster. Å andra sidan vet de vad Karin stod för – att försöka se orsaken bakom dåden.
– Det är klart man äcklas av honom. Men de känslorna håller vi inom familjen, och de var mest påtagliga i början.
– Nu vill vi lyfta upp frågorna som Karen brann för. Det kan ju faktiskt förändra. Då har inte allt det här varit helt meningslöst och det gör sorgen lite enklare att ha.
Advokat skänker arvodet
Familjen Gebreabs advokat Johan Åkermark, som Mathias Gebreab numera kallar "ny familjemedlem", snappade upp familjens önskemål och kontaktade Fryshusets vd Johan Oljeqvist. De kom fram till att starta en minnesfond till Karens minne, för att stötta unga som saknar resurser, att göra något för att hjälpa andra. Johan Åkermark skänker också hela sitt arvode på 43 600 kronor till fonden.
– Det Karen stod för är precis det vi på Fryshuset står för, säger Johan Oljeqvist.
Mathias Gebreab, som själv deltagit i flera av projekten, instämmer.
– Fryshuset är Karen i form av ett hus, säger han.
Nu kan människor kanske inspireras och bli bättre. Jag känner själv att jag kan bara försöka bli bättre. Samhället är så hårt och kallt, och allt handlar om ekonomi. Skulle fler resonera som Karen skulle det se annorlunda ut.
Han beskriver deras relation som nära.
– Hon var min absolut bästa vän. Vi växte upp tillsammans. Vad det än var, var det henne jag ringde till. Och hon ringde till mig.
Önskan är nu att Karens övertygelse om att brott begås på grund av människors utsatthet, förs vidare. Ett förlåtande kärleksbudskap, enligt Mathias Gebreab.
– Hon har lämnat det största hålet någonsin. Hon var en liten stor människa. Även om hon var tio år yngre än mig var det henne jag såg upp till.