Tar oss med runt hela världen
Publicerad 2013-07-08
Mikael Niemi kan konsten att berätta historier.
Det visar han i sitt Sommar också.
Han avslöjar var alla resväskors kyrkogård finns – och hur det känns att bli jagad av en tiger i Nepal.
Det tar en stund innan han fångar mig.
Men sedan är jag fast.
I den stekande julihettan hemma i min trädgårdssoffa sluter jag ögonen och glider i väg i ett drömlikt tillstånd tillsammans med Mikael Niemi.
Att han kan fängsla med sina historier vet vi redan – han har prisats otaliga gånger sedan genombrottet med "Populärmusik från Vittula" för 13 år sedan.
Men det är ännu roligare att höra honom berätta dem själv.
Och den här gången rör han sig inte bara hemma i Tornedalen – han tar oss med runt hela världen.
Till Kap Verde, på författarresa tillsammans med Inger Edelfeldt och Fredrik Ekelund. Där, efter en vecka utan sitt bagage, hittar Mikael Niemi till sist sin försvunna bag – bakom en låst dörr på flygplatsen, där rader av resväskor från alla världens hörn fyller hylla efter hylla.
Det är här de har funnit sin sista viloplats – på en karg ögrupp utanför Afrika.
I nästa ögonblick är vi på djungelvandring i Nepal - och en stund senare på en ö utanför Sumatra, hos Mentawai-folket.
En folkgrupp som också kan konsten att berätta historier.
Där, med sin toarulle i handen, går Mikael Niemi ut i djungeln för att uträtta det han måste – och stöter på en jättelik svartraggig galt.
Han hinner med en pressträff på Norstedts förlag i Stockholm också, där han med sin stora näve räddar sin barndoms stora kärlek, Pia Degermark – hon som en gång spelade Elvira Madigan i filmen med samma namn – från att sätta sig på en stol, dränkt i rödvin.
Men hans Sommar slutar där det börjar, hemma i Tornedalen. Närmare bestämt i Pajala, där han bor.
Och visst blir man sugen på att åka dit och njuta av midnattsalen och världens långsammaste tornedalska maträtt: "kött och potatis" – eller "sött och potatis" som det uttalas här.
Dit följer jag gärna Mikael Niemi igen, någon annan Sommar.