Rättvisan får inte vara stum

Blotta misstanken att rättssystemet skyddar sina egna måste undanröjas

helskärm

Låt oss först slå fast en sak: brottsoffer måste skyddas, särskilt om de är unga och har utsatts för sexbrott. Frågan är dock varför åklagaren väljer att hemligstämpla en hel utredning. Åtalet mot Göran Lindberg borde ha lämnats ut.

När en före detta polischef står åtalad för flera allvarliga brott är offentligheten särskilt viktig. Mediernas granskning garanterar rättssäkerheten. Blotta misstanken att rättssystemet skyddar sina egna måste undanröjas.

Det är bara offentligheten som kan säkra en sådan process.

Kommenterar inte åtalet

Åklagaren Håkan Roswall väljer ändå att inte ens kommentera åtalet. Han säger till SVT att han inte vill bli ett känt ansikte eftersom han i bland jobbar med organiserad brottslighet. Det är sant att många yrkesgrupper lever farligt som till exempel poliser, åklagare, politiker och journalister. Men rädslan får inte sätta gränser för rättssystemet.

Samhället måste kunna skydda de modiga så att de kan fortsätta att informera befolkningen via tidningar och tv utan rädsla för att Hells Angels knackar på dörren.

Bakom stängda dörrar

Men Håkan Roswall väljer tystnaden och hans attityd signalerar att även rättegången kommer att hållas bakom stängda dörrar.

Han kunde i stället ha valt att sekretessbelägga de delar av åtalet som lämnar ut brottsoffren. Tipp-Ex har använts förr. Tidsbrist är heller inget argument när det handlar om åtal mot en av Sveriges mest kända poliser, det handlar om den före detta polischefen

i Uppsala, den förre rektorn för Polishögskolan.

Göran Lindberg hade gjort sig känd som en förespråkare för jämställdhetsfrågor inom polisen.

Nu står han åtalad för bland annat grov våldtäkt, tre våldtäkter, förberedelse för våldtäkt på barn samt tio fall av koppleri.

Bröt mot mönstren

Han var machopolisen som bröt mot mönstren när han åkte runt och talade för kvinnors rättigheter. På tisdag står han i tingsrätten misstänkt för det yttersta uttrycket för sexuellt förtryck. Offren är tonåringar, unga flickor som självklart måste skyddas, det finns nog ingen som ifrågasätter det.

De här flickorna ska inte behöva se sina trauman fortplantade på skumma internetsajter. Det är rättssystemet som måste lära sig att hantera den här nya sortens hotbilder utan att drabbas av paniktystnad. Rättvisan ska vara blind, men den får inte vara stum.

EF