När han själv ska berätta brister det

Karin Östman

HÄRNÖSAND. Det var inte här i tingssal ett som Ragnar Nilsson skulle sitta och gråta i häktets gröna kläder efter trippelmordet. Hans plan var att fly till en ny tillvaro i ett annat land.

Men verkligheten har hunnit ifatt honom.

helskärm

Hans förtvivlade blick naglar sig fast vid min när han vänder sig mot åhörarna som samlats i Ångermanlands tingsrätt i Härnösand. På väg till sin sittplats har Ragnar Nilsson blixtrat till och gjort ett utfall mot åhörarna.

Nu ser han skrämd och ynklig ut där han sitter mellan personal från häktet och sin advokat Fredrik Lindberg.

Han rynkar pannan och skrynklar ihop sitt ansikte. Biter sig i läppen för att hålla emot gråten. De vältränade axlarna hänger uppgivet.

Förstår han varför han är här? Att det är här som flykten med stulen bil, gömda pengar och försök att borda ett fartyg till Ryssland slutade. Förstår han att det här är konsekvensen av att han erkänt att han dödat sina småsyskon och deras pappa?

Ragnar Nilssons händer visar tre dagar efter trippelmodet spår efter dådet. Sår på fingrarna och händerna vittnar om det besinningslösa våldet han utövat mot sina familjemedlemmar.

När häktningsförhandlingen fortsätter bakom lyckta dörrar och Ragnar Nilsson själv ska berätta vad han gjort brister det.

Han gråter när han pratar om hur han använt kniv och yxa för att döda sin lillasyster, lillebror och styvpappa Mats Berglund.

Ragnar Nilsson skulle ha tagit studenten i juni och efter flera års slit äntligen bli klar med sin gymnasieutbildning. Men när klasskompisarna tar av sig studentmössan på trappan till Härnösands gymnasium i juni kommer han att sitta inspärrad på en rättspsykiatrisk klinik någonstans i Sverige.

Han ska undersökas och observeras i en månads tid av psykiatriker och psykologer som ska avgöra om han lider av en allvarlig psykisk störning eller ej.

Sådan är nu verkligheten för Ragnar Nilsson.