Nataliia flydde Mariupol i fönsterlös bil och tio minus
Publicerad 2022-12-03
Nataliia, 51, överlevde en månads flygbombningar i Mariupol.
Hon flydde från staden i en fönsterlös bil och minusgrader.
Nu bor hon vid Bromma flygplats och blir orolig varje gång hon hör ett plan.
Nataliia Pichakhchi väcktes av explosioner krigets första dag, den 24 februari. I en månad bodde hon i en källare:
– Vi gjorde mat över öppen eld ute på gården två gånger om dagen, berättar Nataliia.
I femvåningshuset intill levde invånarna på samma sätt.
– De lagade också mat ute en dag när en bomb föll och fem av dem dog.
Nataliia berättar att de tappade vatten ur varmvattenberedare för att stilla törsten:
– Vi levde utan vatten, gas och ljus i en månad, säger hon.
Den 27 mars lyckades hon fly tillsammans med maken, mamman och två vänner. I en bil utan fönster och tio minusgrader färdades de sex timmar från Mariupol till Zaporizjzjia.
– Bilen var hemsk, men det var enda sättet att ta sig därifrån. Vi hade ändå tur, vi tog oss genom alla vägspärrar. När vi kommit fram började ryssarna gripa de som försökte passera vägspärrarna. Det var ett under att vi kom fram, säger Nataliia.
Nataliia och hennes mamma tog sig sedan till Sverige, medan maken stannade i Ukraina.
Sonen Nichola Pichakhchi, 31, var kvar i Mariupol, där han arbetade i gränsförsvaret. Sedan den 7 april är Nichola försvunnen.
– Tillsammans med en kollega skulle han forsla sju skadade till Azovstal i en gummibåt, mitt i natten. Någon såg en brand, så förmodligen träffades de av en projektil, berättar Nataliia.
I snart sju månader har hon och maken letat efter sonen, via Röda Korset och andra organisationer. De hoppas att Nichola lever och är tillfångatagen av ryssarna.
– Det sägs att en rysk båt var i närheten, de kanske plockade upp honom och de andra. Jag hoppas på det och ber om att det ska vara så, säger hon.
Nataliia bor sedan april hos en väninna i Bromma. Hon är tacksam över att få vara i Sverige, särskilt över läkarhjälpen som mamman fått mot sin bukspottskörtelinflammation.
– Om hon inte hade fått komma hit hade hon dött, säger Nataliia.
Själv mår hon inte heller bra. Nataliia är stressad, har ont i hjärtat och kan knappt sova på nätterna.
– Jag bara gråter då, säger hon.
På dagarna njuter hon av att ta med väninnans hund på promenader i skogen, ”det är en lisa för själen”. Men när hon hör flygplanen som lyfter och landar på Bromma flygplats reagerar hon som under flygbombningarna i Mariupol:
– Varje gång vänder jag på huvudet. Jag trodde inte att man kunde flygbomba människor på 2000-talet.
Trodde du att Ryssland skulle anfalla er?
– Det kunde jag aldrig tro. Vi hade en mycket vacker stad. De senaste tre åren blev den fantastiskt fin. Det känns som att Luhansk-republiken och Ryssland var avundsjuka, som att de tänkte att ”ni har gjort er stad så vacker och här är det så dåligt”. Att det var därför de bombade sönder staden. Hjärtat blöder när jag ser fotografier från Mariupol.
Vad vill du säga till Putin?
– Jag önskar att ständiga eldslågor ska slicka hans fötter, säger Nataliia Pichakhchi.