Här krävs självrannsakan – både från Facebook och medierna
Skandalen kring Cambridge Analytica sväller – och Zuckerberg ber återigen om ursäkt.
Men även medier har anledning att vara självkritiska.
Trots att Facebook sitter på näst intill obegränsad information om typ alla i hela världen förmår de inte att göra analysen av sig själva. Istället blir man reaktiva, och agerar först när man satt sig i klistret.
Så även denna gång. Efter några dagars tystnad tvingades Mark Zuckerberg gå ut och be om ursäkt för skandalen kring Cambridge Analytica.
På onsdagen gav Zuckerberg återigen en intervju, där han beklagade att han tidigare inte tagit uppgifterna om desinformation under USA-valet på allvar. Då hade skandalen svällt ytterligare, Facebook menar nu att siffran för hur många konton Cambridge Analytica olovligen fått tillgång till växt från 50 miljoner till 87 miljoner. Drygt 55 000 av dem är svenska.
Zuckerberg har känt till haveriet sedan 2016. Då krävde Facebook att Cambridge Analytica skulle radera den information man samlat in under förevändningen att det skulle användas i akademiska syften. Det verkar inte Cambridge Analytica ha gjort och inte heller fick användarna veta vad som hade hänt.
Nu går drevet – och först då agerar Facebook, med flera olika insatser.
Zuckerberg själv är nog ganska förvånad över uppståndelsen. Amerikanska medier – och även Aftonbladet – har skrivit hyfsat flitigt om både Facebooks annonssystem och Cambridge Analytica sedan valet 2016. Den skandalomsusade byrån har skrutit vitt och brett om ”psykografins” träffsäkerhet och effektivitet (vilken är omdebatterad).
Det är bra att vi får en debatt om integritet. Men vi journalister måste också bli bättre på att bevaka det här området. Väldigt få av oss utanför tech-sajterna har brytt sig om att försöka förstå de sociala medierna, trots att de påverkar så stor del av vår publiks liv. Min ex-kollega Karin Pettersson sa nyligen i en podd att digitaliseringen är vår tids största story, men som vi hittills missat. Den har fallit mellan stolarna.
I skandalens linda blåste medier på med ord som ”dataintrång” och ”informationsläcka”. Något sådant har inte skett.
Facebook gjorde sitt API, applikationsprogrammeringsgränssnitt, tillgängligt för länge sedan och många tjänster, till exempel Spotify, använder det för att förenkla för sina användare. Istället för att hitta dina vänner varje gång du börjar använda en ny app, till exempel, låter Facebook tjänsten koppla ihop sig med din vänlista.
Cambridge Analytica använde också Facebooks API, men bröt mot minst två regler, enligt IDG:s chefredaktör Marcus Jerräng. ”Dels berättade inte forskaren bakom testet att uppgifterna skulle säljas vidare, dels var det inte tillåtet att skrapa personers vänners profiler på det här sättet”.
Patrick Ruffini noterar dock här att Cambridge Analytica och Trump-kampanjen inte var de första som agerat tveksamt. Även Barack Obamas kampanj använde sig av en app som tankade ner alla användarnas vänner inför valet 2012. Det orsakade dock inga större rubriker.
Channel 4, the Guardian och New York Times har nu smygfilmat CA-chefer och intervjuat visselblåsare, vilket adderar ytterligare ett spännande element till den här historien. Det är troligen därför medierna nu, något yrvaket, går så hårt åt Facebook, trots att mycket varit känt sedan tidigare.
Den senaste tiden har flera internet-drakar satts under lupp av medier i Sverige och omvärlden. Frågorna engagerar många, men cheferna på Facebook och Google verkar inte intresserade av att diskutera. Den taktiken brukar sluta med att man till slut får pudla i efterhand. Om inte Zuckerberg börjar delta i samtalet om Facebooks makt dröjer det nog inte lång tid innan han återigen får be om ursäkt för något annat.