Ett program av nörd för andra nördar

Oisín Cantwell

helskärm

Att jag, som avskyr naturen då dess främsta kännetecken är att den kliar, ska behöva recensera en skogsbiolog är höjden av otur.
Mitt humör blir inte bättre av att Sebastian Kirppus vandringar genom urskogen ackompanjeras av något så svåruthärdligt som experimentell jazz.

Den som ägnar sig åt det som hen är intresserad av och kan något om gör både sig själv och resten av världen en inte obetydlig tjänst.
Således är det klokt av Sebastian Kirppu, som förälskade sig i skogen redan då han som liten tillbringade så mycket tid som möjligt på farmor och farfars ägor, att ta oss med till naturreservatet Fänstjärnsskogen i Värmland.
Problemet är att det är ett program av en nörd för andra nördar. Här finns en vrede över människans giriga skövlingar, men den utvecklas inte riktigt.

Bekräftar alla misstankar om skogen

Vår sommarpratare tar sig hellre fram i reservatet och berättar att här har stenar legat gömda i flera hundra år utan att någon människa sett dem. Och titta, plattmossa! Mossa som har små ballonger på ovansidan och är mycket sällsynt!
Skogsbiologen förmanar oss att ha respekt för döda, liggande träd. Sparka inte på dem!
Varför någon skulle göra något så knasigt som att attackera en avliden björk framgår dock inte.
En halvtimme in i programmet får jag mina misstankar bekräftade: det är mycket mygg och knott i urskogen. Det klias och bits. Och inte en bardisk så långt ögat når.

Fusionjazz och fantasy

Kirppu har, visar det sig, ytterligare ett intresse. Fusionsjazz. Möjligen den tristaste musik som finns. Dags för en stunds obegripligt jammande av vår berättare och hans kompisar.
Tillbaka till skogen. Vi är framme vid mormorstallen. Den är runt 600 år gammal. "Det är som Sagan om ringen, fast i verkliga livet".
Jag, som näst efter natur och krångeljazz anser fantasylitteratur vara det värsta som finns, hade vid detta lag gett upp om det inte vore för att chefen har blivit lovad att programmet ska recenseras.
Men alla är dessbättre inte som jag. Säkerligen var Sebastian Kirrpus berättelse sommarens höjdpunkt för vissa. Gott så.