Sveriges universitet får skarp kritik
Publicerad 2014-05-03
Sveriges universitet ägnar sig åt intellektuell inavel och leds av svagt meriterade.
Den skarpa kritiken kommer från två tunga professorer.
– Att folk som inte är jätteduktiga får viss status och auktoritet kan bli förvirrande, säger Mats Alvesson, professor i företagsekonomi.
Sveriges låga prestation i Pisa-undersökningen är inte det största problemet med svensk undervisning. Samma genomklappning riskerar universitet och högskolor.
Den hävdar Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, och Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet som i en debattartikel i DN varnar för att universiteten kan bli Sveriges nästa Pisa-haveri:
1. Universitetens ledningar är svagt meriterade.
"Vad vi ser är akademiska ledare som faller offer för allehanda opportunism och lägger stora medel på forskning av tveksam kvalitet."
2. Den intellektuella inaveln grasserar.
Artikelförfattarna vänder sig mot att hela 90 procent av de svenska universitetens professorer är "interna produkter" medan spetsuniversitet i USA endast har 10 procent anställda professorer som skolats på plats.
3. Det är inflation i professorsutnämningar.
– Trenden har pågått en tid, och accelererat. En problematisk punkt var i början på 90-talet. När landet hade ekonomisk kris och arbetslöshet expanderade högskolan våldsamt, till dubbel volym. Högskolan håller folk sysselsätta, säger Mats Alvesson till Aftonbladet.
”Det är inte gratis”
Samtidigt införde utbildningsminister Carl Tham på 90-talet reformen att lektorer kunde prövas för att befordras till professor internt.
– Och då är det nog svårt att säga nej till folk som gärna vill bli befordrade.
Faran med alltfler professorer är dels ekonomisk, dels utvecklingshämmande, menar de två professorerna.
– Det är inte gratis. Professorerna får högre lön men mindre undervisningsplikt. Resurser för utbildning minskar. Det leder också till mer inavel, man behöver inte längre flytta för att bli befordrad, och störst problem är det på stora universitet där många vill vara kvar.
I debattartikeln i DN kritiseras det faktum att antalet professorer i statsvetenskap är 10 gånger högre i dag än för 15 år sedan.
Men författarna får mothugg.
Svårt att rekrytera
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, håller med om att det är svårt att rekrytera framstående forskare till tunga ledningsuppdrag men anser att "intellektuell inavel" är en överdriven bild.
– Av bland annat jämställdhetsskäl låter det sig inte göras i Sverige att kräva att en person ska flytta till ett annat universitet. I USA, som artikeln hänvisar till, hjälper lärosätena till med både det ekonomiska och praktiska, och de möjligheterna att erbjuda jobb finns inte i Sverige.
Ulf Bjereld blev själv professor år 2000 och sedan dess han statsvetenskapliga institutionen i Göteborg fått många nya professorer.
– Förklaringen är att vi är så framstående att vi lyckats meritera oss. Det är ett tecken på vår excellens och något vi är stolta och glada över.
Andelen kvinnor ökar
Bjereld förespråkar ett system där forskning och undervisning måste överlappa varandra.
– Det finns fortfarande prestige i professorstiteln men den främsta fördelen är att man får mer tid för forskning och inte behöver jaga forskningsmedel med samma frenesi.
Sedan antalet professorer började öka har också andelen kvinnor på posterna ökat. Från 499 år 2001 till 4696 år 2013.
Maud Eduards, professor emerita i statsvetenskap vid Stockholms universitet och aktiv feminist, har hävdat att Sverige ändå inte ska slå sig för bröstet eftersom "det är en myt att universiteten är fora för öppna diskussioner när det gäller makt, kön och etnicitet".