”De reste sig aldrig igen”

Erik Wiman

Aftonbladets reporter Erik Wiman: Vi vänder ryggen till och vänder hem

Vi går in med full kraft. Alltid.

Jobbar dygnet runt för att hitta de mest gripande människoödena. Få de bästa bilderna.

Vi vill ju så gärna berätta.

Sen vänder vi ryggen till och reser hem.

Jag pratar om mig själv och om hela journalistkollektivet.

Vi vill vidare till nästa story, det brukar sägas att det ligger i vår natur.

Förra året speglades världens största flyktingläger Dadaab i nordöstra Kenya i så gott som alla stora tidningar och tv-kanaler världen över.

Jag var själv där i två omgångar för Aftonbladets räkning. Den akuta torkan hade förvandlat en redan pågående flyktingkatastrof till en mardröm.

Varje dag kom mellan 700 och 1 500 flyktingar till Dadaab. Men för många blev flyktinglägret bara ett väntrum på döden.

Vi såg flera barn falla ihop av utmattning, svält och uttorkning under våra besök.

Några av dem reste sig aldrig igen.
 

Bilderna på de döende barnen fick välgörenhetsmaskineriet att rulla igång i den del av världen som brukar kallas för vår. Under ett par månader fick de stora hjälporganisationerna in mångmiljonbelopp.

Bara Aftonbladets kampanj samlade in 13 miljoner kronor.

Men sen, som på en given signal, packade vi journalister ner våra strålkastare och satte oss på flyget hem och från Dadaab blev det tyst.

Muhamed, en tolk vi anlitade under våra resor dit, brukade ringa de första månaderna för att uppdatera mig om läget.

Varför skriver ni inte längre, frågade han.

Jag kunde aldrig svara.

Sen slutade han att ringa.
 

Men problemen i Dadaab har inte försvunnit bara för att världens medier har gjort höger, vänster om.

465 611 registrerade flyktingar lever i lägret.

Ett Göteborg, av extremt utsatta människor.

Mellan januari och maj i år kom 9 407 barn till lägrets sjukhus eftersom de var svårt undernärda.

Från krigets Somalia anländer varje dag hundratals flyktingar, i hopp om att finna mat, vatten, tak över huvudet och framför allt trygghet.

Men säkerhetsläget i Dadaab har försämrats drastiskt.
 

Under året som gått har flera väpnade attacker, bombdåd och kidnappningar skakat lägret. Bland annat kidnappades två hjälparbetare, vilket fick till följd att flera ledande hjälporganisationer minskade sin personal i området.

Sämst är skyddet för nyanlända ensamma kvinnor och barn. De mest sårbara.

Ofta får de inte plats i själva lägret utan tvingas slå sig ner i utkanten utan tak över huvudet.

Förra året träffade vi 25-åriga mamman Barey Ali Ismail med sin dotter. Hon sov med en kniv intill sig varje natt av rädsla för att bli överfallen utnyttjad och skändad.
 

Sedan dess kommer rapporter om att flera ligor av så kallade shifters, rövarband, har plundrat lägrets ytterområden och rövat bort kvinnor.

BBC, CNN, Aljazeera, New York Times, Washington Post, Sky News, TV2 Norge och TV4 var i Dadaab samtidigt som Aftonbladet förra året.

I går kväll ringde jag till tolken Muhamed.

Han är arbetslös.

– Jag har inte sett en journalist på flera månader.