Ett slag i luften så länge inte andra följer efter
Sveriges erkännande av Palestina är i nuläget ett slag i luften. Så länge inte andra följer efter förblir det en symbolhandling utan praktisk betydelse.
Men kontroversiell är den egentligen bara för att erkännandet retar Israel.
Få argumenterar mot palestiniernas rätt till sitt eget territorium. De flesta västländer skulle vilja erkänna Palestina som stat. 134 länder i världen har redan gjort det. Det finns egentligen bara två skäl att inte göra det.
* Rädsla för att ett erkännande ska sätta käppar i hjulet för möjligheten att förhandla fram en tvåstatslösning mellan Israel och palestinierna.
* Det faktum att Palestina inte kontrollerar sitt eget territorium.
Med erkännandet vill Sverige pressa Israel att gå med på en tvåstatslösning och sätta sig vid förhandlingsbordet för att den till slut ska bli av.
Under hela den tid som Benjamin Netanyahu varit premiärminister har Israel i praktiken saboterat försöken att nå en uppgörelse, framförallt genom att envist fortsätta bygga nya judiska bosättningar på palestinsk mark och därmed försvåra en tvåstatslösning.
Fruktar
Det är uppenbart att Israel hellre låter saker och ting vara som de är än att låta en formell palestinsk stat etablera sig som granne. Israel litar inte på att landets säkerhet går att upprätthålla om man lämnar Västbanken. Man fruktar en situation liknande den i Gaza där militanta palestinier regelmässigt skickar raketer mot civilbefolkningen i Israel.
Därför förhalar Netanyahu en uppgörelse som dessutom innebär att Israel måste göra andra smärtsamma eftergifter.
Sveriges erkännande förargar Israel eftersom man fruktar att det kan få andra länder att följa efter. Hittills syns inga sådana tecken. Övriga nordiska länder har inga planer på att erkänna Palestina innan en förhandlingslösning nåtts. Inte heller övriga EU.
Bortsett från en icke beslutande omröstning i det brittiska parlamentet står Sverige tämligen ensamt.
Solospel
Det kan givetvis ändras. Sveriges solospelande gör att även andra västländer kan känna att det är fritt fram i en fråga där det normala annars varit att EU agerat gemensamt eftersom man ingår i den så kallade kvartetten som försöker förmå parterna att förhandla fram en tvåstatslösning.
Folkrättsligt är det svenska erkännandet inte klockrent. Sveriges princip är att bara erkänna stater som kontrollerar sitt territorium. Vi har brutit mot den principen förr, bland annat gällande Kosovo, och nu gör Sverige ett nytt avsteg.
Det kan vara motiverat med tanke på att Israel olagligt ockuperar Västbanken och därmed hindrar palestinierna från att kontrollera sitt territorium. Ett sånt beteende ska inte premieras.
Fel säng
Ett större bekymmer är att det Palestina som Sverige erkänner också omfattar Gaza som styrs av terroriststämplade Hamas. Det är en säng som den svenska regeringen förmodligen inte är alltför förtjust att hoppa ner i.
Inte heller efter Sveriges erkännande kommer palestinierna att ha en egen stat. Det är fortfarande Israel som kontrollerar stora delar av Västbanken och när som helst kan sätta in militär och avspärrningar. Det är fortfarande Israel som kontrollerar utbetalningarna av skattepengar till palestinierna, vattenförsörjning och en rad andra vitala samhällsfunktioner.
Palestinierna jublar givetvis över erkännandet men i praktiken blir det ingen förändring för dem. Det helt avgörande nu är hur de ska kunna få en stat på riktigt. Om Israel vägrar gå med på en tvåstatslösning, vad är då alternativet?
Den som kan leverera ett hållbart svar på den frågan gör betydligt mer för freden än ett svenskt erkännande av Palestina.