Ingemar, 75: Jag har aldrig fått en ursäkt

Victor Stenquist

Ingemar Westlund, 75, fick begrava sin fru som hennes misstänkte mördare.

Först ett halvår efter tragedin slogs det fast att hon attackerats av en älg – och nu söker Ingemar upprättelse.

– Att försöka bedriva sorgearbete med min familj var, och är, fortfarande jättesvårt, säger Ingemar till Aftonbladet.

Mer än sju år har gått sedan Agneta Westlund, 63, hittades död vid en sjö i Loftahammar norr om Västervik.

Hon hade gått på promenad med valpen Yocke, utan att återvända. Det var Ingemar Westlund själv som hittade Agnetas svårt sargade kropp sent på kvällen – morgonen efter greps han.

I nästan ett halvår var han misstänkt för mordet. Att det tog så lång tid att reda ut att en älg dödat Agneta grundade sig på polisens slarv, vilket Aftonbladet tidigare rapporterat. Älghår och älgsaliv fanns på hennes kläder, men det analyserades aldrig ordentligt i början.

Inte fått ursäkt

Men någon ursäkt har Ingemar ännu inte fått.

– Jag har aldrig hört någonting. Ingen ursäkt eller någon fråga om hur jag mår. Det har varit helt tyst. Att de efter sju år skulle be om ursäkt är inget jag tror, men jag hoppas på något sätt att de ska säga något, säger Ingemar.

Nu har Ingemar själv tagit ett steg för att kunna få någon form av upprättelse mot staten. I en ansökan till justitiekanslern (JK) begär han 621 000 kronor i ersättning, 300 000 för lidande och 321 000 för förlorad inkomst.

– Ett skadestånd är inte något som läker något sår, men jag tyckte att det var lika bra. Sedan vill jag att JK ska göra en bedömning av den humana delen, som att behöva begrava sin hustru som misstänkt mördare.

Tidigare har Ingemar gjort en JO-anmälan mot rättsväsendet, men den hittills enda responsen han fått från svenska myndigheter är ett brev från försäkringskassan för några år sedan.

De meddelade att han skulle få avdrag på pensionen, 80 kronor per dag, för den tiden han satt häktad.

– Det var för att jag ju hade fått så fantastiska middagar på häktet, haha. Det är ju en parodi, säger Ingemar.

Fortfarande finns det i bygden kring Loftahammar misstankar mot Ingemar. Har man varit misstänkt i ett halvår kan man ju inte vara helt oskyldig, verkar vissa resonera.

Fick flytta

En dag hade någon placerat en fullstor plåtälg i trädgården, och Ingemar bestämde sig till slut för att flytta upp till Stockholm.

Han bor nu nära barn och barnbarn, och på dem hoppas han kunna spendera upprättelsepengar. Tankar går också till att hjälpa till i den stora flyktingkrisen som pågår.

Mest hoppas Ingemar Westlund att JK kan slå fast om polisen verkligen kan agera som de gjort.

– Nu är jag 75 år, och vad ska man säga? En gammal gubbe som snart levt ut sitt liv, och så får man avsluta på det här viset. På något sätt blir man lite gaggigare, än ledsnare än vad man varit tidigare.