De måste in i matchen igen
Publicerad 2013-06-19
Lena Mellin: Dags att ta på sig tänkarmössan
Ingen har vind i seglen.
Ingen utom Jimmie Åkesson.
Under sommaren borde flera partiledare sätta på sig tänkarmössan och fundera över hur de ska komma in i matchen igen.
Klockan nio i morse höll talmannen avslutningstal i riksdagen och tackade av de ledamöter som inte kommer tillbaka efter sommaruppehållet.
Hur Per Westerberg i övrigt sammanfattade riksdagsåret har jag ingen aning om. Men min, mycket kortfattade summering lyder så här: Det hände inte särskilt mycket. Och de flesta partiledare är långt ifrån en kärleksaffär med sina väljare.
Vi tar utmanarna först. Både Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i dag större stöd enligt Statistiska centralbyråns, SCB, stora väljarbarometer än de hade i valet för tre år sedan. Varannan svensk skulle rösta på något av de tre partierna på den vänstra planhalvan.
Men de har inget regeringsalternativ, de vet inte om de vill regera ihop.
Bara Jonas Sjöstedt (V) har gett besked om vilken regering han vill ha, en rödgrön samarbetsregering där Vänstern för första gången någonsin sitter på ministerposter.
På den andra planhalvan är viljan att regera tillsammans grundmurad. Alliansen har redan bestämt att de fyra partierna ska starta valrörelsen med ett gemensamt konvent i juni nästa år och följa upp med ett valmanifest i augusti som berättar vad en ny alliansregering vill göra.
På den här kanten är det i stället väljarstödet som saknas. Enligt SCB skulle bara M, FP och C komma in i riksdagen om det vore val i dag. KD skulle åka ut och utan Göran Hägglund blir det ingen ny alliansregering.
Dystert på den här kanten också alltså.
Den enda som har skäl att vara riktigt nöjd är Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Stödet för hans parti har ökat med 35 procent sedan valet. Däremot är han just nu långt från sin önskeposition, den som vågmästare mellan blocken.