De dränktes i leran
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-15
Här skämtar människorna – för att hålla gråten borta efter katastrofens flodvåg
GOODNA, BRISBANE.
Goodna är ett litet samhälle där männen röker majspipa och där husen står på styltor för att få lite drag under de långa, heta nätterna.
Styltorna skyddade inte trähusen när vattnet vällde in
i tisdags och växte till en flodvåg
i onsdags. Vågen steg till närmare tre meter, dränkte hemmen, flyttade om möblerna, lyfte bort bilar och husvagnar. Sörjan färgade nederdelen av trädens kronor bruna medan topparna fortfarande var gröna.
När vattnet drog sig undan var Goodna täckt av ett lager med lera. Leran täckte strax även människorna som återvände från höjderna för att inventera återstoden av sina ägodelar.
I går eftermiddag vilade Rebecka, 42, vid en släpkärra som hon hade fyllt med möbler som hon hoppades kunna tvätta, laga och använda igen: en lädersoffa – ”nyinköpt” –, en pinnstol och en arbetsbänk av plåt. Det var vad som återstod av hennes hem. Resten av möblerna, garderoberna, en byrå, kylskåp och allt annat som utgör en familjs infrastruktur låg i en hög av bråte.
Hur går man vidare efter en sådan katastrof?
Man skämtar.
Rebecka hade hjälp av sin väninna Terry och syster Ky. Kvinnornas kläder var stela av lera. Deras hy var täckt av lera. Rebecka sa att den kliade på armarna som om hon genomgick en konstant vaxning.
De andra skrattade.
Rebecka gjorde sig ett ärende in i huset och när hon återvände kastade hon en pappersbit i högen av bråte.
– Jag skräpar ner, sa hon.
– Du kanske får böter, sa Ky.
Så där höll de på och de skämtade med grannar som kom förbi och grannarna skämtade tillbaka:
– Vilken lerig bil du har!
– Då skulle du se arslet!
Den som lyssnade på dem hörde dock en felande ton. Skämten saknade glädje. De syftade till att hålla gråten borta och kvinnorna producerade vitsar för om man tvunget måste öppna munnen var det lika bra att prata nonsens. De hade redan genomtröskat katastrofen och dess sällsamheter med sig själva och med varandra.
Rebeckas och hennes man Peters säng flöt ut genom ett fönster.
Rebecka fann sugfisken som de hade haft i akvariet på köksgolvet i går. Den levde, vilket var en tydlig illustration till fukthalten
i huset. Fisken la hon i en blå plasthink med vatten. Hinken ställde hon i familjens bil.
Varje ägodel blev betydelsefull, närmast symbolisk, eftersom Rebecka och hennes man saknade hemförsäkring. Goodna är inget rikt samhälle. Rebecka arbetar som personlig assistent och hennes man är metallarbetare. Och förresten, säger hon, finns ändå inget försäkringsbolag som godtar ett hus som hennes. Det ligger mellan Brisbanefloden och Wagarookröken. Flodvågen kom från två håll.
En pickup for sakta förbi. Den slirade i leran, den gled som på is åt sidan men föraren lyckades räta upp den och fortsätta framåt. Han stannade vid en avsliten ledning som hängde från en stolpe. Han gick ur och klippte av ledningen så högt upp han nådde.
– Folk har inte betalat räkningarna så nu stänger vi av, sa han.
Rebecka skrattade.
Det var dock inte alla som beväpnade sig med humor. Rebeckas man Peter arbetade under sammanbiten koncentration med en högtryckstvätt som drevs av en generator. Han hade spolat panelen på huset och nu spolade han invändigt. Han ville inte prata med någon.
Rebecka tände ännu en cigarett av märket Winfield. En pickup kom sakta inifrån samhället. På flaket stod Joe Wesley, till yrket affärsföreståndare. Hans hus låg så högt att det klarade sig och nu hade han tillsammans med några andra lagat korvgryta över öppen eld. Rebecka tog emot en mugg och en flaska vatten.
– Så gör aussis, sa hon. Vi hjälper varandra.
Skämten var ett försvar och sammanhållningen en tröst. Rebecka nämnde för Joe att hon hört talas om en psykolog som erbjuder gratis terapi. En av grannarna, en 35-årig kvinna vid namn Tannaka, gick barfota förbi i sörjan. Hon berättade att hon, hennes man och deras fyra barn får bo hos en familj borta i Redbank Plains.
Tannaka hade en ölflaska i handen och talade oavbrutet, orden vällde ur henne, tills hennes man ropade att de måste fortsätta.
Det skymde men det tändes inga lampor i Goodna. Strömmen var borta.
Med mörkret kom regnbågspapegojorna som sjöng medan de flög från trädkrona till trädkrona. På marken var det mörkt. Mot den ännu ljusa himlen avtecknade sig fladdermöss stora som fiskmåsar. Tyst cirklade de över människorna. Rebecka tände en cigarett. Peter fortsatte att spola i huset ännu en stund.
Översvämningarna i delstaten Queensland i Australien är inne på andra månaden.
Tusentals människor har fått sina hem ödelagda, 20 personer har förlorat sina liv.
Nu drar sig vattnet tillbaka – och marken täcks av tjock, stinkande lera.