Alf Svensson gör sorti och kritiserar sitt parti

Pär Karlsson

STRASBOURG. Efter 50 år i kristdemokratins tjänst når Alf Svenssons politiska karriär i dag vägs ände.

EU-parlamentarikern avslutar med att hylla poesin och att kritisera sitt eget parti.

– Alla partier i Sverige är för EU-kritiska, det gäller även mitt eget parti, säger han.

När Alf Svensson, 75, i dag lämnar parlamentsbyggnaden i Strasbourg innebär det slutet på en politisk karriär som sträcker sig över ett halvt århundrade. Svensson, EU-parlamentariker sedan 2009, anslöt sig till Kristen Demokratisk Samling, KDS, vid partiets bildande 1964.

Under perioden 1973-2004 ledde han partiet, som senare bytte namn till Kristdemokraterna. Men efter att EU-parlamentets sista omröstning innan valet 25 maj är över innebär det också att hans politiska karriär tar slut.

Det får honom att känna ett vemod innerst inne.

– Det ska jag inte sticka under stolen med. Jag har trivts i atomosfären. Politiken blev mitt liv efter att jag varit lärare. Det var också ett yrke som jag älskade, men så hamnade jag på politikens spår och har inte kommit av det förrän nu, säger han.

Svensson, en sann EU-förespråkare, har trivts i parlamentets korridorer.

– Här finns en spänst som beror på att det är 28 länders ledamöter som träffas och debatterar utifrån olika bakgrunder och traditioner, säger han.

Han har inte planerat att kampanja för sitt parti i den kommande valrörelsen.

– Jag har den föreställningen att folk vill lyssna på dem som är på väg in i parlamentet eller riksdagen. Men när man är känd vill folk ha en med ändå. Vi får se, numera tackar jag nej nästan till allt.

Kritiserar sitt eget parti för EU-kritik

Han beklagar hur den svenska EU-debatten har utvecklats på senare tid.

– De svenska partierna är ju inne på någon slags ifrågasättande av EU. De talar om vad EU inte ska göra. Det är ingen bra pedagogik, man ska tala om vad EU ska göra. Man ska inte se det som en kamp mellan riksdag och parlament, man ska se det som en samverkan.

Han menar att hans eget parti är högst delaktiga i den svartmålning av unionen som nu pågår.

– Alla partier i Sverige är för EU-kritiska, det gäller även mitt eget parti. Men EU mår bättre i dag än vad unionen gjorde för några få år sedan. De länder som var hårt drabbade av ekonomisk kris mår bättre, även om de inte är på grön kvist ännu. Tiden är förbi där nationalstaten kan klara av särskilt mycket själv.

Själv är Svensson mest nöjd med att ha lyft frågan om mänskliga fri- och rättigheter under sina fem år i parlamentet.

– Jag inbillar mig att mitt ivriga betonande av det har varit av något värde. Sedan ska man inte tro att man gör några stora solonummer här nere, säger han.

"Svensken läser för lite poesi"

När han nu lägger politiken på hyllan ser den f.d. partiledaren fram emot att umgås ännu mer med sina barnbarn och att ta upp sitt stora livsintresse - poesin.

– När jag var yngre var jag fixerad vid litteratur. När jag började som politiker hade jag ett SJ-kort. Jag reste runt i landet och kunde varenda järnvägsknut. Då hade jag med mig en prosa- och en poesibok. Men det har försvunnit ur portföljen under åren, för jag har inte hunnit. Men nu har jag väldigt mycket som jag längtar att gå tillbaka och läsa.

Han menar att det svenska folket läser alldeles för lite poesi.

– De stora poeterna gör att man får reflektera, får en känsla för ord och valörer, för kommatecken och kolon och vad det nu än är. Det finns ingen gång som man får begrunda sin omgivning och sig själv så mycket som när man sitter och läser de stora poeterna.

Vill att de kristna värderingarna lyfts i Sverige

Svensson har tidigare kritiserat sitt parti för att inte lyfta de kristna grundvärderingarna tillräckligt mycket. Men problemet finns i hela svenska samhället, menar han.

–  Sverige är aparta jämfört med övriga Europa när det gäller talet om synen på kristna värderingar. Svensken har berövats sitt civilkurage när det gäller existensiella frågor. Alla bär med sig frågorna och när man blir lite äldre blir det ännu mer påtagligt. Men svensken ska ju helst ha ett par supar innanför västen innan han vågar börjar prata om att han grubblar över tro.