Mimmi i juni – och i dag

Opererades av kirurgelev – förvandlades till vårdpaket

ST-läkaren opererade Mimmi Nilsson, 42, för en cysta i huvudet.

Ett rutinigrepp – som förstörde hennes liv.

Nu kan tvåbarnsmamman varken prata eller gå.

Och sjukhuset har anmält sig själv.

Mimmi flackar med blicken i sin sjukhussäng. Hon kan varken kommunicera med sin röst eller sina händer.

Men maken Dennis, 41, vet att hon hör honom.

– Vi har varit tillsammans i 17 år. Jag ser det på hennes ögon, jag känner henne.

En rutinoperation

Det har gått fem månader sedan Mimmi togs in för operation på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

En cysta hade hittats i hålrummet mellan hjärnstammen och lilla hjärnan.

Operationen skulle utföras av en ST-läkare, som utbildar sig till specialist i neurokirurgi, med stöd av en överläkare.

En rutinoperation, säger Dennis.

Kantades av problem

Men ingreppet kantades av problem.

ST-läkaren kände sig osäker och kallade ofta på hjälp från överläkaren som var onåbar vid flera tillfällen.

Det skriver ST-läkaren själv i sjukhusets Lex Maria-anmälan.

Operationen drog ut på tiden och slutligen fick en gästläkare sy ihop såret då ST-läkaren inte hann med.

– Dagen därpå ringde de och sa att hon hade fått en inre blödning, säger Dennis.

Mimmi opererades ytterligare sju gånger. Hon överlevde, men ingen kan svara på när eller om hon kommer kunna prata och röra sig igen.

– Jag är förtvivlad. Hon har fått hjärnskador och kommer aldrig att kunna arbeta igen, hon var egen företagare i frisörbranschen förut, säger Dennis.

Lex Maria-utredningen är ännu inte färdig och därför vill inte Svante Baehrendtz, chefläkare på Karolinska universitetssjukhuset, kommentera fallet.

”Väldigt tragiskt”

– Det är en väldigt tragisk händelse där en patient har drabbats av svåra komplikationer. Vi vet inte vad som är orsak och verkan. Men händelseförlop

pet i operationssalen har föranlett en anmälan till Socialstyrelsen, säger han.

Hoppas på hemkomst

Dennis Nilsson är positiv inför framtiden men vet inte hur mycket han kan hoppas på.

– Jag vill att hon ska bli bra, men jag måste vara realistisk. Jag hoppas att hon ska kunna prata och klara sig själv i en rullstol. Bara hon får komma hem.