Hög tid att införa doggy-bag-kulturen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-20
Jag vill äta mig mätt men inte mer.
Därför satsar jag numera på hundpåsar.
Lika säkert som att jag skriver om julskinka i december så skriver jag om de gigantiska portionerna på vanliga restauranger i augusti.
Det beror förstås på att det blir ovanligt många restaurangbesök under sommaren.
Jag har verkligen försökt att få halva portioner på matställen runt om i Sverige men det är som fördömt.
Min motvilja mot för stora portioner har flera anledningar:
Jag tycker på det hela taget illa om att kasta fullvärdig mat och det har inte så mycket med klimattänk att göra som att jag ogillar slöseri.
Det ser ut som om jag är en petig jävel eller kanske till och med bantningshysterika när hälften av maten blir kvar på tallriken – fast det bara handlar om att jag inte orkar äta en portion anpassad till en dubbelt så stor skogshuggare.
Och jo, det svider en del att betala 80 spänn för en portion när jag bara äter för 40 kronor.
Det är väldigt lätt att fortsätta peta i sig mat från tallriken – med läskig övermättnad som följd.
Där står jag.
Ingen restaurang vill göra mig till en nöjd och lagom mätt kund genom att servera mig en lagom portion – förutom Ikea om man vill äta köttbullar.
Men nu slår jag tillbaks.
Hädanefter ska varenda smula på tallriken tas med hem.
Men det finns ingen riktig doggy bag-kultur i Sverige.
Det märks på de sura miner och ogillande blickar jag får när jag ber om någonting att ta med mig den överblivna maten hem.
Rimligtvis kan restaurangen inte ha det minsta intresse av mina matrester och det är alltså böket och den lilla extrakostnaden att förse mig med en aluminiumform som är jobbig.
Och det kan jag absolut begripa men problemet skulle vara ur världen om man kunde låta mig få köpa en halv portion.