Beslutsångest – eller smart taktik?
President Obama byter ständigt fot om Syrien.
Karln verkar fullkomligt oförmögen att bestämma sig för om han ska slå till eller inte.
Har vi någonsin sett en amerikansk president våndas på detta sätt inför öppen ridå?
Eller är allt bara smart taktik?
Likt en fotbollsspelare som försöker dribbla av sin motståndare med riktningsförändringar och tempoväxlingar skapar Obama förvirring, oreda och ilska.
Obama känns plötsligt som ett spelarämne för brittiska Premier Leauge.
Först är presidenten under lång tid extremt ovillig att blanda sig i det syriska inbördeskriget överhuvudtaget.
Direkt efter gasattacken för tio dagar sedan pratar han mest om sina invändningar mot att agera.
Sen verkar han ha bestämt sig. Utrikesminister Kerry, vicepresident Biden, försvarsminister Hagel och Obama fullkomligt bankar på krigstrummorna.
Då kommer britternas överraskande avhopp som en kalldusch för Obama som åter vacklar.
Nästa dag är tvekan borta. Kerry presenterar de amerikanska bevisen för att Assad som ligger bakom den vedervärdiga gasattacken då över 1 400 människor dog, varav över 400 barn. Källor inom Vita huset låter förstå att det kommer en attack inom 48 timmar.
Då gör Obama ännu en riktningsförändring. Han säger sig vara beredd att omedelbart ge order om en attack - om han får kongressens godkännande.
Väl medveten om att ledamöterna inte kommer tillbaks förrän nästa vecka.
Obama kan i kraft av sin roll som överbefälhavare ensam ta beslut om en attack. Istället passar han bollen till sina politiska motståndare.
Frågan är om det i slutändan blir något militärt ingripande överhuvudtaget.
Den amerikanska opinionen är helt emot. Många kongressledamöter som vill bli omvalda är också tveksamma.
Samtidigt vet de att om de röstar nej ser USA:s motståndare det som ett tecken på supermaktens svaghet. Vad händer då nästa gång som USA hotar och tar till brösttoner? Finns det någon som lyssnar?
Ett nej skulle också skada Obamas ställning. I ett slag känns det inte längre som han är världens mäktigaste man.
Jag kan bara se två förklaringar till Obama ständiga dribblande i fallet Syrien.
Han våndas enormt. Han vet att effekterna av en amerikansk straffexpedition är omöjliga att förutsäga. Kanske dras USA in i ett nytt krig vilket är det sista Obama vill.
Obama vet att hans trovärdighet står på spel men han oroar sig lika mycket för sitt eftermäle. Han vill inte bli ihågkommen som en krigspresident. Han som lovat jobba för en kärnvapenfri värld.
Det ovanliga är att han i en värld av 24 timmars nyheter tvingas visa sin vånda inför öppen ridå. Jag kan inte påminna mig om att vi någonsin tidigare sett en president öppet tveka så inför ett militärt angrepp.
Sympatiskt kanske att man kan se hans samvetskval men det riskerar att förminska presidentens roll.
Alternativt är Obama bara taktisk. Utan en internationell koalition vill han inte själv ta ansvar för en attack. Istället tvingar han kongressen att fatta beslutet åt honom väl medveten om att många av ledamöterna kommer att känna sig tvungna att säga ja för att inte skada USA:s rykte som supermakt. Oavsett beslut tvingar han både partikamrater och motståndare att dela eventuell kritik om något går snett.
Obama skyddar helt enkelt sig själv.
Kongressen kan knappast klaga eftersom många ledamöter begärt att Obama ska konsultera dem.
Säger kongressen nej kan Obama ändå anfalla. Om han vill.