”Ni måste välja rätt”

Novaja Gazeta: Moskvastudenter tvingades lyssna till politisk propaganda

Valtemperaturen stiger i Ryssland.

Till helgen hålls lokalval, i december väntar Dumaval och om knappt ett år ska president Putins efterträdare utses.

I fredags bussades Moskvastudenter ut från stan för att lyssna till vad som mest liknade politisk propaganda för det styrande partiet Enade Ryssland.

Här kan du läsa en förkortad version av artikeln ur Novaja Gazeta.

Den 2 mars trängs studenterna i korridorerna på Pedagogiska institutet i Kolomno. Spårvagnarna som stannar utanför är överfulla. Bilar stannar och studenter kliver ur. Studenter står och röker på gården. Alla föreläsningar är inställda.

Samtliga fakulteter och alla studenter som studerar på dagtid har blivit ålagda att delta i det forum som ungdomsrörelserna anordnar och som går under namnet ”Rätten att välja”, vilket i sammanhanget mest framstår som ett hån. Arrangörerna vill med detta förklara för unga människor att ”allt hänger på deras röster”. Arrangören är ungdomsorganisationen ”Mestnyje” (Rörelsen för unga politiska ekologer i Moskva, reds. anm.) och detta är nu fjärde gången som studenterna från Pedagogiska institutet i Kolomno skickas ut för att delta i en aktion som de anordnat.

– En student i vår grupp, som går sista året sa att vårt institut har åtagit sig att skicka tvåtusen studenter. Det ska tydligen ha varit efter ett beslut av utbildningsdepartement i Moskva säger Vadim som studerar vid fakulteten för fysik.

– Så man samlade alltså ihop samtliga studenter, till och med de som betalar för studierna. Och lärarna lovade att ”det inte skulle gå obemärkt förbi” om man uteblev.

– Institutets ledning gjorde ett officiellt uttalande om att gravida inte var tvungna att resa, vilket också bara framstår som komiskt.

”Vi tvingar ingen”

Den person på institutet som ansvarar för att studenterna deltar är Tatiana Zjirkova, dekanus vid historiska fakulteten. Hon får in namnlistor, läser högt för sig själv och slår ett mobilnummer:

– Femtonhundra än så länge. Men det kommer fler.

Tatiana anser att studenterna åker frivilligt. Samma sak anser Sergej Kalasjnikov, prorektor vid institutet:

– Visst kom det en inbjudan från utbildningsdepartementet. Vi trodde det var något som ungdomarna skulle uppskatta. Gå på konsert istället för föreläsningar ? Vi tvingar ingen.

Studenterna fick gå till olika föreläsningssalar och listor gjordes upp. Utanför byggnaden väntade 46 bussar på rad. I varje buss fanns en sjukvårdare och en polisman. I den sista bussen satt aktivisterna, de som ingick i Mestnyje på riktigt. På deras program stod kvällsföreläsningar, fotboll och basket och att sova i tält vid lägerelden.

Forumet äger rum på flygplatsen Mjatjkovo utanför Moskva. På parkeringsplatsen står omkring 150 bussar från Kirov, Lytkarino, Balasjicha, Moskva, Istra, Klin, Reutov, Solnetjnogorsk, Noginsk och till med från Astrachan. De flesta bussarna hör till stadstrafiken som man har tagit ur trafik för att tillgodose evenemanget med deltagare. Nästan 15 000 personer har samlats till forumet.

(...)

Visiterades av polis

Studenterna står och stampar vid bussarna i ytterligare två timmar och vid det här laget ser de halvt avtrubbade ut. Det är nästan ingen som pratar, de röker och huttrar i kölden. Somliga går in i bussarna för att värma sig, men där är det inte mycket varmare eftersom motorn är av.

Äntligen kommer fanbärarna, då är klockan redan fyra på eftermiddagen. De rör sig mot scenen och efter dem kommer alla de andra. Studenterna flyttar sig en bit bort från bussarna, tar flaggorna av stängerna och sveper dem om sig för värmens skull. De passerar poliskedjan, öppnar lydigt sina väskor och låter sig visiteras. De samlas vid tälten och dricker hett te. Poliserna är besvikna.

– Vi är femtonhundra man som har kommit ända från Viborg och nu har vi stått och spärrat av i fyra dygn. Passerkort, säkerhetssystem, rubbet, berättar Sasja, en av polismännen.

– Vi hade förväntat oss att det skulle vara en riktig politisk aktion, men här har man ju bara kört ihop en massa ungar och det är lika synd om dem som det är om oss.

Bakom polismännens ryggar delar en deltagare i grön scarf ut flaggor från Mestnyje och Ungt Ryssland.

– Arrangörerna har ansvar för att flaggorna delas ut och hör sen! Det är inte meningen att man ska vifta med dem, de sitter fast på spinnspön! (och flaggorna satt faktiskt på fiskespön, författarens anm.)

– Nya, fina, dyra spinnspön, så passa er för att sönder dem.

Och i samma stund gjorde deltagaren en hastig rörelse och ett av spöna brast mitt itu, svärande spände han upp flaggan på ena halvan av spöet.

”Måste välja rätt”

Samtidigt öppnades forumet med att Andrej Vorobjov, ordförande i Enade Rysslands verkställande kommitté, berättade för ungdomarna om meningen med hela evenemanget:

– Den 11 mars äger det regionala valet till parlamentet rum i Moskva samt i fyra andra av vårt lands regioner, sedan är det val till Statsduman och om exakt ett år är det presidentval. Ni måste välja rätt! Så länge vi är enade kan ingen besegra oss!

Bakom scenen höll Sergej Fatejev, Mestnyjes ledare, just på att förklara för journalisterna att: ”evenemanget inte alls handlar om någon politisk agitation inför valen. Det spelar inte oss någon roll vem ungdomarna röstar på. Huvudsaken är att de röstar. Till och med om man bara är här för konsertens skull, eller för att komma ut i friska luften så gör ju det faktum att man är här att man är mera delaktig än förut. Sen om man röstar på Enade Ryssland eller Jabloko eller...”. Han överröstades av att konståkaren och Enade Rysslands-anhängaren Anton Sicharulidze vrålade:

– Hör på nu kompisar! Genom att välja Enade Ryssland väljer ni framtiden!

Efter Sicharulidze kom Maksim Misjtjenko, ledaren för Ungt Ryssland, ut på scenen och rappade:

– Vilka är vi? Ryssland! Vilket Ryssland? Det unga!

Därefter demonstrerade han med fingrarna hur dagens politiska situation i landet ser ut:

Knäpp på näsan

– En gång i tiden var jag på läger. Vår ledare var kamrat Vasja. Vasja var gammal fallskärmsjägare. Han lärde mig tre gester! Den första var – ett finger! Den använde Vasja när han inte ville prata med oss. Nästa gest – två fingrar. Inte segertecknet, utan en djävul med horn! Churchill kom på det när han tänkte störta Sovjetunionen! Vasja använde det när han kom på oss med att göka och kröka (när han kom på oss med att bryta mot reglerna och straffade oss, författarens anm.) Och den tredje och sista gesten – tre fingrar! Den använde Vasja när han ville tala om att det var ok att vara med flickor! När vi hade lärt oss de där tre gesterna öppnade sig en ny värld för oss. Men hör på det här! På nittiotalet gjorde Churchills beundrare djävulstecknet och enade landet! Men så kom Putin! Och han knäppte dem ordentligt på näsan! Vi ska också ge gubbarna som låtsas att de är våra vänner inför det kommande valet en ordentlig knäpp på näsan!

Nationalsången började ljuda ur högtalarna, arrangörerna sträckte högtydligt på sig. Studenterna började gå mot bussarna. De som stannade kvar väntade på konserten, de hade ju blivit lovade att gruppen ”Gorod 312” skulle spela.

Läs också

Jelena Kostjotjenko , översättning: Lina Björkegren